Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Hanif Bali

Miljöpartiets dröm är lika utopisk som enhörningar

Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi och Per Bolund.
Foto: MARKO SÄÄVÄLÄ/TT / TT NYHETSBYRÅN

Visst tar kärnkraftsutbyggnad lång tid, men hellre det än de enhörningar som bara existerar i Per Bolunds huvud.

Detta är en text av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Under min riksdagskarriär bestraffades jag vid flera tillfällen av Moderaterna för min olydnad.

En av gångerna befriades jag från det stereotypa uppdraget att, som invandrarkille, ansvara för integrationspolitiken och tilldelades i stället den ännu mera stereotypa uppgiften, att som dvärg, sköta partiets gruv- och mineralpolitik.

Tro det eller ej, det var ett uppdrag som gav mycket matnyttig kunskap.

Häromdagen, en skoldagsmorgon runt frukostbordet, fick jag en fråga om en, likt dvärgen, mytomspunnen varelse: ”Vill du helst ha en häst eller en enhörning?” 

Jag svarade spontant häst, men fick snabbt mothugg av två sexåringar som ivrigt försvarade fantasifostrets många fördelar: Enhörningen är magisk, har en regnbågsfärgad man, ett coolt horn och blir aldrig trött.

Tyvärr finns den typen av gulligt utopiska, men likväl naiva föreställningar även inom politiken. 

Två rapporter – från Internationella energirådet, IEA, respektive Geologiska forskningscentralen i Finland – visar hur mycket mineral och metall som skulle krävas för att göra skiftet från fossila bränslen till ett helt elektrifierat och förnybart samhälle.

Siffrorna är deprimerande. Den totala mängden av kända metallreserver understiger behoven med hästlängder. 

”Det är väl bara att börja öppna gruvor,” tänker optimisten. Problemet är det inte räcker att gräva upp varenda metall- och mineralreserv som i dag är känd för människan. 

Bara de kommande åren skulle vi behöva 4,5 miljarder ton koppar. Men världens kända oexploaterade kopparreserver ligger på blott 800 miljoner ton. 

Att smälta kungastatyer och kyrkotak räddar inte heller Elon Musks batterifabriker. Den totala mängden koppar som mänskligheten har utvunnit genom historien är blyga 800 miljoner ton. Återvinning löser alltså inte bristen.

För andra metaller ser det tyvärr ännu sämre ut. Av litium, som är den kritiska metallen för att producera batterier, krävs omkring 944 miljoner ton. I världens kända reserver finns bara 10 procent av detta. 

Och listan bara fortsätter: kobolt 3,4 procent, vanadium 3,52 procent, grafit 3,57 procent, nickel 10 procent...

Det är uppenbart att vi behöver smälla upp gruvor snabbare än orcherna i Mordor. Men Miljöpartiet sätter käppar i hjulet för denna gruvboom.

Idén verkar baseras på det enkla antagandet politiker inte kan enkel matematik.

År 2018 beslutade den rödgröna regeringen, med stöd av C och V, att kriminalisera urangruvor i Sverige efter att ett bolag hade ansökt om att få öppna en sådan. Vilka andra metaller fanns i den gruvan? Neodym, kobolt, vanadin och litium. 

En golfapplåd till det förnyelsebara samhällets pionjärer.

Trots det har svenska politiker alltså fattat beslut om ett 100 procent förnybart elsystem. Skojare inom såväl politiken som näringslivet skjuter fram just sina lösningar för att kompensera för det vansinniga i att ha ett elsystem som helt baseras på vädrets ibland-el. 

Idén verkar baseras på det enkla antagandet politiker inte kan enkel matematik. Det är en robust affärsidé.

Miljöpartiets Per Bolund stod nyligen för ett exempel då han lyfte fram en batteripark som ett motargument mot vanlig, hederlig baskraft. 

Problemet: Batterierna skulle bara klara av att ersätta ett enda medelstort landbaserat vindkraftverk i två timmar. Och kostnaden? 100 miljoner kronor.

Faktum är att om lilla Sverige la beslag på hela världens årsproduktion av batterier så skulle det enbart räcka till två dagars elreserver.

Resultatet av denna världsfrånvända politik har inte bara blivit att Putin har fått ett punggrepp på den europeiska energimarknaden. Drömmen om det helt förnybara samhället riskerar att ge Kina ett minst lika hårt grepp om Sveriges energiförsörjning. Kina har inte bara närmast monopol på de metaller som krävs. Ett statligt kinesiskt bolag är dessutom den enskilt största ägaren av svensk vindkraft.

Men frukta inte, det finns fossilfri elproduktion som är så fiffig att den inte behöver lagra sin energi i fantasins batteriparker. Den suger inte ut marknaden på de resurser som behövs för att hålla i gång kollektivtrafiken och varutransporterna. Därtill klarar den att leverera energi även när stjärnorna inte står på rad, solen inte lyser och vinden inte blåser.

Den börjar på K och slutar med att miljöminister Annika Strandhäll är emot den för hon tittade på tv-serien ”Chernobyl” på HBO.

Visst tar kärnkraftsutbyggnad lång tid, men jag tar hellre en häst om åtta år än de enhörningar som bara existerar i sexåringarnas och Per Bolunds huvuden.


Hanif Bali är ny fristående ledarkolumnist på Expressen. Läs mer om honom här.