Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Hanif Bali

Erdogan är svårare att trösta än en bebis

Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M) mötte Turkiets president Recep Tayyip Erdogan i Ankara i november.
Foto: NECATI SAVAS / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan i Ankara i november.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Strategin att fördöma olika opinionsyttringar kommer inte att ge frukt i förhandlingarna med Turkiet. Erdogan har allt att vinna på att spela förorättad.

Detta är en text av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Folk beskriver ofta småbarnsåren som en tuff tid, men för egen del finner jag en stor glädje i att min bebis är lättare att förstå än vuxna. 

När hon skriker finns det tre tänkbara förklaringar: hon vill ha en ny blöja, få mat eller bli nattad. Det är enkelt, om man börjar beta av punkterna en efter en får man till slut en nöjd bebis.

Det verkar som att regeringen har en liknande strategi när det kommer till relationen med Turkiet.

Utrikesminister Tobias Billström besökte nyligen Ankara och lovade där dyrt och heligt att gå med på många av regimens krav för att Sverige ska få bli Natomedlem.

Men han hann knappt komma hem till Sverige innan han i stället fick börja hantera reaktionerna på den aktion, utförd av den vänsterrevolutionära gruppen Rojavakommittérna, där en Erdogandocka hängdes upp i en lyktstolpe utanför Stockholms stadshus.

Hela tilltaget filmades och publicerades under parollen ”Allians mot Nato” tillsammans med videofilmer på Mussolinis sargade lik upphängd av kommunister på Piazzale Loreto i Milan 1945. Jag gillar ett högt tonläge, men detta var kanske lite väl högt även för min smak.

Oppositionen gick snabbt i taket av regeringens fördömanden och försökte få frågan att handla om svensk yttrandefrihet. Och journalisten Nils Funcke, som titulerar sig yttrandefrihetsexpert, kände sig nödgad att gå till generalangrepp mot regeringen.

Många verkar ha glömt hur såväl dåvarande statsminister Magdalena Andersson, S, som justitieminister Morgan Johansson, S, i fjol i starka ordalag fördömde de tre vänsterpartisternas viftande med PKK-flaggor i Almedalen.

Då blev det i alla fall ingen diskussion om att den grundlagsskyddade yttrandefriheten skulle vara i fara på grund av att statsrådens recenserade handlingen. Men nu framstår det av debatten att döma närmast som om Ulf Kristersson lovat att bussa nationella insatsstyrkan mot alla som överhuvudtaget kan tänkas förolämpa den lättkränkta turken i Ankara.

Erdogan vill visa sin befolkning att han kan dominera och förnedra Sverige.

Fler borde i stället diskutera om regeringens strategi verkligen fungerar.

Hittills är mönstret att regeringens tonläge höjs i takt med att Nato-processen drar ut på tiden. Men tänk om försöken att blidka honom inte ger någon effekt? Tänk om Turkiets härskare inte är en skrikande bebis där det räcker att bocka av en checklista?

Det finns en trend bland kriminella ungdomar att filma och brutalisera sina offer efter att de rånat dem. Självklart är rånbytet ett motiv, men det verkar vara chansen att få förnedra någon annan, någon som annars har en högre social status, som ger dem själva ruset. Det får dem att känna sig mäktiga.

Erdogan verkar finna samma njutning. I likhet med förnedringsrånarna kan han då på samma gång både ta på sig offerkoftan och visa sin dominans. 

Därför tror jag inte att varken den nuvarande eller den förra regeringens strategi med starka fördömanden av olika opinionsyttringar kommer att ge frukt. Inte ens om Kristersson verkligen skulle bussa insatsstyrkan på alla de vänsteraktivister som projicerar sin revolutionsromantik på kurderna, skulle det nog vara tillräckligt för Erdogan.

Historien har visat att det finns få sätt att blidka en despot, särskilt när han har allt att vinna på att inte låta sig blidkas. Erdogan vill under den pågående valrörelsen visa sin befolkning att han kan dominera och förnedra Sverige för uppfattade oförrätter. Lägg därtill att det passar Turkiet synnerligen väl att sitta med ett trumfkort på hand när man är så shoppingsugen på stridsflyg som man är i Ankara just nu.

Ibland så skriker min bebis okontrollerat, trots att jag bytt blöja, matat och försökt natta. Då kan jag dela med mig med ett tips från barnavården till regering och opposition som kanske kan vara till hjälp i försöken att hantera den skrikande sultanbebisen:

”Det kan finnas tillfällen när man som förälder känner sig helt maktlös och blir frustrerad när barnet skriker. Det är därför viktigt att ha en strategi för hur du gör om barnet skriker och om du som förälder skulle känna att du inte klarar av situationen. Om du känner att du är nära att tappa kontrollen, lägg ner barnet en stund och lugna dig själv.”




Hanif Bali är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.