Gustav Juntti

Varför saknar så många vanligt hyfs i Sverige?

Tyvärr förringas ofta betydelsen av lite hederligt hyfs. Vi skulle tjäna på att tänka ett varv till på hur vårt beteende påverkar andras glädje och trivsel, skriver Gustav Juntti.

Utanför Sveriges gränser är det helt otänkbart att använda tunnelbanan som badrum. Här verkar vi ha glömt betydelsen av vardagligt hyfs.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I fredags kväll höll jag på att dö av en överdos. Av hårspray, ska tilläggas - och av chock och ilska. 

Tunnelbanevagnen var måttligt full av folk. Jag satt mitt emot en annan ung man. Vid Slussen klev två kvinnor i 20-årsåldern på tåget. Sedan brakade allt loss.

Ur en till synes bottenlös Michael Kors-väska - detta likriktningens främsta signum - håvades hårsprayer och parfymer upp. Med en sådan väska i sikte vet man att vårdslösheten inte är mer än en Facebook-status bort. "Fest vid Hornstull? Tuben går om fem, vi fixar oss på vägen".

Och så började det sprejas - och som det sprejades. De bolmande molnen stod inte Anticimex långt efter. Den unge mannen mitt emot mig fick ta emot inte mindre än tre duschar i nacken, för träffsäkra var damerna bestämt inte. På klassiskt svenskt manér började omgivningen skruva på sig. Vad gör de? Vad gör vi?

Tre stationer senare klev de av. Kvar satt en häpen skara som just hade bevittnat konsekvensen av samtidens utbredda undfallenhet. Total ansvarsfrihet och komplett självupptagenhet, manifesterat av en duo hänsynslösa kvinnor utan hyfs och rumsuppfattning.

Hyfs saknas i Sverige

Nu börjar någon knorra om civilkurage. Jag kunde väl bara ha sagt ifrån? Så klart kunde jag ha gjort det. Men i min häpenhet över den smått surrealistiska scen som utspelade sig kom jag mig inte för att agera. En sådan situation existerar överhuvudtaget inte i min föreställning om ett respektfullt samhälle.

Det vore dessutom en makalös förskjutning av ansvar, om vi förväntar oss att den som inte vill utstå offentliga dubbelduschar ska behöva markera mot det. Man kan annars tänka sig en ordning där den som prompt måste panik-fixa sig på väg mot festen gör så utomhus, eller kommer sent.

Jag har åkt tunnelbana i många av världens storstäder. I helgen begrundade jag var i världen ett uppträdande av detta slag ens är tänkbart. Jag vet med säkerhet var det allra minst skulle kunna hända: i min gamla hemstad Wien.

Där är tunnelbanevagnar, bussar och spårvagnar kliniskt rena. Inget klotter, inga fotavtryck på sätena. Folk skrikpratar inte om sina relationer i brusreducerande Bose-lurar. Inget skräp, inget stök. Och mest glädjande av allt: när äldre människor kliver på ställer sig ung som vuxen upp och erbjuder ödmjukt sittplatsen åt bättre behövande. 

Där existerar hyfs på ett sätt som skulle få svenska curling-päron att baxna.

I måndags kom FN:s årliga lycklighets-index. Sverige ligger stadigt på tionde plats, sämst i Norden. Förra veckan kom även den årliga mätningen av livskvaliteten i 231 av världens storstäder. För åttonde året i rad låg Wien på första plats.

Där existerar hyfs på ett sätt som skulle få svenska curling-päron att baxna.

Tyvärr förringas ofta betydelsen av lite hederligt hyfs. Vi skulle tjäna på att tänka ett varv till på hur vårt beteende påverkar andras glädje och trivsel - och deras livsval. Jag börjar själv lessna på hur ansvar och respekt ständigt hamnar på undantag.

En tillvaro där alla frånhänder sig det personliga ansvaret och kallt räknar med andras tålamod lär ge större problem än frustrerade fredagsresenärer framöver. Typ den att folk flyttar till Wien. Vi kan kalla det för hårsprejs-effekten.


Läs också:

Ta på deo, planka inte - och ge damen sittplats


Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.