Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gustav Juntti

Landets universitet är inte trygga rum

Akademiker vid Uppsala universitet vittnar om att intoleranta studenter inskränker det fria akademiska samtalet.

Det fria akademiska samtalet är utmanat. Universiteten kan inte undervisa studenter som inte vill lära sig något.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

"Vad händer med ett samhälle som slutar förhålla sig till det som finns, men som det inte vill ha?" Orden är författaren Karl Ove Knausgårds, skrivna för två år sedan i en av de mest ärliga samhällskritiska texter jag läst.

En artikel i senaste numret av Fokus (13/2017) fick mig att tänka på honom. Artikeln handlar om den akademiska - och tankemässiga - friheten inom högre utbildning. Länge har amerikanska universitet plågats av högljudda och intellektuellt intoleranta studenter som vill förbjuda viss litteratur och skapa så kallade trygga rum. 

Svenska studenter vill inte lära sig

Fokus-artikeln sneglar även på svenska institutioner, där denna "akademiska populism" vunnit mark på bekostnad av grundläggande kunskaper. Men medan lättkränkta studenter i USA vill lära sig mer om förtryckta minoriteter och mindre om vita män, tycks de svenska ofta vilja förändra världen på dag ett - helst utan att öppna en bok.

Jenny Westerstrand, tidigare forskare vid juridiska institutionen på Uppsala universitet, märkte av detta bland sina elever. Redan på A-kursen ville studenterna "runda hela processen där man lär sig något" och gå rakt på det samhällsomvälvande arbetet.

Jag gjorde samma iakttagelse under en obligatorisk kurs i vetenskaplig metod. Majoriteten av klassen ansåg att det inte var någon idé att lära sig skillnaden mellan positivistisk och konstruktivistisk kunskapssyn. Sådant efterfrågas inte på jobbintervjuer.

Det är en problematisk inställning. Hur fördöma rysk och trumpsk fejkfakta i dag, om man förut förnekat behovet av att kunna precisera hur kunskap uppstår? 

Den fria debatten inskränks

Fokus intervjuar även Sten Widmalm, professor i statskunskap vid Uppsala universitet. Han menar att undervisningen ofta följer "minsta motståndets lag". Känsliga ämnen avhandlas snabbt eller undviks. Rummet för fri debatt inskränks i förväg "för att slippa jobbiga frågor från studenterna".

Jag minns en föreläsning i statskunskap, om demokrati i Mellanöstern. Enligt de flesta mätmetoder och forskare var det vid tidpunkten bara Israel som kunde kallas för demokrati. "Det är felaktigt att kalla Israel för en demokrati, se hur Palestina behandlas", invände en student. Attityden är återkommande: det empiriskt korrekta stämmer inte med min åsikt, alltså är det fel. 

Universitetens roll i samhället handlar om utbildning, forskning och kunskapsförmedling. Men när studenter på förhand sållar bland kunskaper, blir det svårare att uppfylla ens den första biten. Och om man ständigt insisterar på att bli serverad färdiglagad skåpmat, reduceras dessa kunskapsmässiga Michelinrestauranger till korvkiosker.

Kritiskt tänkande svårt utan kunskap

Idag består många studenters självbild av en färdigproducerad berättelse om samhället och vilken kunskap som är nödvändig. I den finns allt mindre plats för grundläggande kunskaper. 

En vanlig invändning mot kunskapens förfall i Sverige är att studenter åtminstone lär sig kritiskt tänkande. Det bygger på en falsk motsättning mellan specifik kunskap och kapaciteten att ifrågasätta ett ämne eller en teori. Och om vi allt mindre kan, vad ska kritiken då bygga på?

Denna intellektuella hybris bland studenter underminerar hela tanken om det fria och prövande akademiska samtalet. Universiteten ska inte vara kunskapsbefriade trygga rum för politiskt intoleranta.

 

Läs mer: Tyck gärna, men kalla det inte för forskning 

Med Löfvens Pisa-högskola går vi under 

Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!