Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Wetterberg: "Var är vår tids modiga politiker?"

Valåret är på väg att hamna alldeles fel.

Medianväljarteoremet är den svenska politikens förbannelse.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Vad är det för något? Jo, statsvetarna menar att partierna slåss om den mittersta väljaren. Alla utspel prövas mot hur hon ska reagera. Och därför får det mesta stryka på foten. Inget ska sticka ut, inget ska reta upp, alla ska med.

Det är sorgligt enfaldigt. De bästa politikerna är av ett helt annat snitt.

Det är de som orkar väcka en fråga och tjata, tjata, tjata tills den blir accepterad.

Kjell-Olof Feldt har betytt mer än Olof Palme för socialdemokratins idéutveckling. Feldts impopulära 1980-tal – slitet för finanspolitisk disciplin (på kort sikt förgäves), olika former för dagis, inte mer än hälften i skatt – retade säkert både kärnväljare och partiarbetare. Men var hade (S) varit utan honom?

Den svenska politikens fattigdom är att det är så ont om sådana politiker, med en egen bedömning av verkligheten och orken att övertyga väljarna även när det tar emot. Med arbetslinjen har Anders Borg visat att han har förmågan, kanske Stefan Löfven, kanske Gustav Fridolin, men spinndoktorerna håller dem tillbaka.

I detta frodas drömmarnas partier i alla tänkbara marginaler. Men Feldt och Borg har visat att idéer mycket väl kan rymmas inom en ansvarsfull helhet.

Och verkligheten är full av frågor att göra kraftfull idépolitik av.

Skatterna är statens mest kraftfulla styrmedel. Använd dem! Låt det gamla kapitalet betala för det nya samhällets utveckling! Låt Finland behålla Wahlroos, höj arvsskatten – liberalernas vackraste skattetanke, envar sin egen lyckas smed – och återinför en rimlig fastighetsskatt, så att vi i stället kan ta bort värnskatten.

Den mest omedelbara tillväxtfrågan är bostäderna. Skattereformen öppnar nya möjligheter. Några års utfasning av ränteavdragen kan betala fördelningspolitiska insatser på en avreglerad hyresmarknad. En rejäl fastighetsavgift skulle göra det möjligt att avveckla flyttskatten.

Sluta fega om skolan! På sikt är skolan nyckeln till en rad samhällsfrågor: tillväxten, sysselsättningen, det civiliserade samhället. För oss som hoppades på kommunaliseringen blev tillämpningen en besvikelse. I USA är skolan lokala politikers möjlighet att öka sitt countys dragningskraft - i Sverige är det inte många fler än Lund och Lomma som begripit att lysande lektorer drar till sig ambitiös medelklass.

Nu måste rikspolitiken ställa statens och kommunernas gemensamma försummelser till rätta - med ett rejält statsbidrag kan läraryrket få det lönelyft som behövs för att få duktiga sökande till utbildningarna.

Gör rörligheten och klimatet till Sveriges viktigaste EU-politik! Fler måste flytta över gränserna om den ekonomiska utvecklingen ska jämnas ut och EU hålla samman utan tvingande federalism.

Klimatfrågorna är skäl nog att vara med i unionen - den effektiva miljöpolitiken måste vara europeisk och global.

Det är kopplingen mellan helhetsansvar och idéburna strukturreformer som gör politiken spännande.

Inte att ha det mest känsliga blöta fingret i luften, utan arbetet för att flytta det "sunda förnuftet", bedömningen av vad som är rimligt och därmed "politiskt möjligt".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!