Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Vid 61 måste man ha rätt att slappa

Även arbetsgivare skulle gynnas av att ge blivande pensionärer rätt till deltid. Foto: CHRISTINE OLSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Pensionsarbetsgruppen borde omedelbart tala om att den tänker lagstifta om rätt till deltid. Foto: JOHAN VALKONEN / JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES

Alla blivande pensionärer måste få laglig rätt att ta det lugnt. Då orkar vi arbeta längre.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

När jag arbetade i regeringskansliet var valåren en välsignelse. Då hade politikerna så mycket att göra att vi tjänstemän kunde fundera över knepigheter att räta ut. I år verkar lugnet var mycket längre än vanligt. Då borde pensionssystemet hamna högt på dagordningen.

I förra numret av Dagens Arbete frågade en läsare hur man kan gå ner i arbetstid. Problemet var att arbetsgivaren inte godkänner någon form av kortare arbetstid.

Svaret är deprimerande. Tidningens jurist svarar att det beror på reglerna i kollektivavtalen. En del går med på delpension, andra inte – och om det saknas kollektivavtal, är risken stor att man får nej.

Det är inte rimligt. Om fler människor ska orka arbeta längre är det klokt att ge alla som vill en möjlighet att gå ner i tid, gå hem tidigare om dagen eller arbeta färre dagar i veckan.

Deltid för blivande pensionärer

Pensionsarbetsgruppen är förhoppningsvis inte lamslagen av regeringsbildningen – den borde omedelbart tala om att den tänker lagstifta om rätt till deltid. Alldeles oavsett hur snabbt beskeden kommer måste tjänstemännen på socialdepartementet ta fram den lagstiftning som behövs.

Regeln borde vara mycket enkel. Från och med den ålder då man har rätt att ta ut allmän pension (just nu 61 år, så småningom 62 och senare 63) ska man också ha rätt att gå ner i tid, oavsett vad arbetsgivaren säger. 

En sådan regel ligger också i många arbetsgivares eget intresse. Häromåret hörde jag en skräckhistoria från Östergötland. En duktig lågstadielärare ville efter ett långt arbetsliv gå ned på halvtid – men skolan sade nej! Följden blev att hon sade upp sig – och skolan tappade en duglig kraft, som annars säkert hade arbetat fem år till.

I förlängningen ligger en mycket större reform, som pensionsarbetsgruppen också borde ta initiativ till. Vid nästa lågkonjunktur kommer många människor att mista jobb, som aldrig kommer tillbaka. Effekten kan mycket väl förstärkas av robotisering, digitalisering och artificiell intelligens.

Då måste de som tvingas sluta ha någon annanstans att ta vägen. Den allmänna kompetensförsäkringen borde bli det självklara svaret. Den skulle gå utmärkt att kombinera med det allmänna pensionssystemet, som kan ge kompetensstödet en flygande start.

Höj pensionsavgiften

Om man höjer pensionsavgiften med ett par procentenheter och ger alla möjlighet att ta ut en del av pensionskapitalet i förskott för omställning, då skulle reformen kunna träda i kraft med mycket kort varsel. Kontrollbehovet borde bli minimalt, eftersom var och en får ta ansvar för vad han eller hon gör med sina egna pensionspengar. 

Om man inte behöver ta ut något kompetensstöd kommer detta att betyda att den allmänna pensionen i stället blir högre. På så vis skulle arbetsgruppen kunna slå två flugor i en smäll, genom att stärka den allmänna pensionen samtidigt som man underlättar ett längre arbetsliv för alla.

På så vis skulle en bred reformregering kunna sätta århundradets socialförsäkring allra överst på den politiska dagordningen.

 

Läs också:

Varvskrisen bäddade för SD:s framgångar i Skåne 

 

Fotnot: I tv-spelaren visas det senaste avsnittet av Ledarsnack. Denna vecka om splittringen i Liberalerna med statsvetaren Svend Dahl och ledarskribenten.