Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Våga säg nej till folkomröstningar

Folkomröstningarna gör demokratin svårare. De folkvalda måste orka köra över ”rådgivarna”.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Vänstern var länge skeptisk mot folkomröstningar. Liberaler och socialister hade slagits för folkvalda församlingar som skulle göra alla svåra avvägningar och hitta nyanserade lösningar för samhällets bästa. Motståndarna ville rycka ut enstaka frågor för att tillfoga de nya makthavarna nesliga nederlag.

Å andra sidan låter det så bestickande att inte låta folket säga sitt. I längden orkade skeptikerna inte hålla emot. Lösningen blev att göra omröstningarna rådgivande. Trots vänstertrafikens seger 1955 vågade riksdagen besluta att vi skulle byta sida den 3 september 1967. Kärnkraftsfrågan var så komplicerat ställd att den inte fick något entydigt svar.

 

Fler folkomröstningar

Men just vänstertrafiken och kärnkraften har blivit tillhyggen i debatten inför senare folkomröstningar. Nu hör det till de nödvändiga ritualerna att lova ”respektera” utslaget. De folkvalda församlingarna gör folkomröstningarna suveräna, och kryper undan sitt eget ansvar för helheterna.

Smittan sprider sig. Just nu grasserar folkomröstningarna i kommunerna. I synnerhet röstar man om skolnedläggningar. Det är förödande, både för kommunernas ekonomi och för skolans kvalitet.

Det må vara hjärtknipande med den röda lilla träskolan eller den imposanta tegelladan från 1900-talets början – men innehållet borde vara huvudsaken. Att hålla liv i varje byskola kostar stora pengar. Det är dessutom ofta svårt att få lärare som vill pendla till kommunens utkanter och som trivs med att sitta ensamma eller två och två i kollegierummet. Därför riskerar ett splittrat byskolesystem att ge eleverna sämre utbildning än en samlad centralskola.

I många sådana folkomröstningar handlar det mer om föräldrarnas bekvämlighet än om barnens bästa. Det är enklare att släppa av barnen vid skolan i byn än att köra dem till centralorten. Bra skolbussar borde vara lösningen, men det stillar inte alla curlande samveten. Då blir det lättare att ta till brösttoner om bygdens död och trasa sönder kommunens budgetarbete och skolkvalitet.

Eländet fördärvade också regionfrågan. Det borde vara en självklarhet att samla den splittrade statliga förvaltningen i effektiva regionala lösningar i stället för det mischmasch som de olika myndigheterna ställt till med på egen hand.

 

Enmansvalsvalkretsar vore bättre

Men när regeringen äntligen lyckats bryta de föregående mandatperiodernas populistiska förlamning i frågan, då slog Moderaterna till med att kräva folkomröstning – i en fråga som är så lite lämpad för omröstning som ett komplext problem kan vara.

Det räcker inte att politiska partier är ansvarskännande – de måste vara ansvarstagande också. De politiska partierna måste avstå från folkomröstningar, vare sig det gäller regioner, skolor eller andra delfrågor i större helheter. Det är partiernas ansvar att förankra och försvara sammansatta lösningar.

Om den representativa demokratin inte orkar med detta som den nu är utformad, då är det kanske det man måste göra något åt? Enmansvalkretsar med utfyllnadsmandat skulle vara ett bättre sätt att styra landet än populistiska folkomröstningar.

 

Läs också:

Gräv upp skatten, Alice Bah Kuhnke

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.