Gunnar Wetterberg

Tänk lite längre – bruka skogen

Ta i trä. KTH tog fram en bilmodell där taket är av barrvedslignin och lignin även är elektrodmatial i batterier. Redan 2016.
Foto: kth.se
Att skörda skogen träd för träd är framtidens melodi.
Foto: NILS JAKOBSSON / BILDBYRÅN

Om allt handlar om 2030 ska träden stå. Men om klimatpolitiken ska vara uthållig – då måste skogen brukas.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

I skogspolitiken talar olika årtal förbi varandra. 

Om allt handlar om 2030 eller 2050, om huvudsaken är att till dess hejda och pressa tillbaka utsläppen - då måste varje kolsänka maxas, och då ska så många träd som möjligt stå kvar.

Men ska vi klara klimatet längre än så, bortom 2100, då blir logiken en annan. I den uthålliga klimatpolitiken blir skogen en viktig råvara – för att binda mer och mer kol, för att ersätta fossilbaserade material med förnybart och nedbrytbart. Men då måste den brukas.

Det handlar om biologi. 

När träden växer binder de mer och mer kol. När träden avverkas släpper de ifrån sig det lagrade kolet. Hur snabbt det går beror på vad träet används till.

Om man bygger hus av timret kan kolsänkan förlängas med hundra år eller ännu mer – i skånska stenkyrkor har man hittat bjälkar som höggs för nästan tusen år sedan. 

Om papperet blir kartong är det risk för att kolet hamnar i atmosfären om bara något eller ett par år – men då har det kanske ändå ersatt en plastförpackning, som skulle ha tillverkats av olja.

På kort sikt – de närmsta årtiondena – kan det därför verka klokast att inte göra någonting alls. Om träden står där de står förblir kolet bundet.

Fast det håller inte i längden. När träden närmar sig hundra år börjar tillväxten avta. Då binder de inte lika mycket nytt kol. Då spelar skogen mindre och mindre roll för att suga upp nya utsläpp. Och när träden dör släpper de ifrån sig det bundna kolet, vare sig de avverkats, brunnit upp eller helt enkelt blivit för gamla.

Om skogen ska binda mer och mer kol måste nya träd planteras. Teoretiskt sett skulle det kunna åstadkommas genom gigantiska globala program för trädplantering. Men skogsindustrins efterfrågan kan få samma effekt.

Idag hör träbaserade material till forskningens och utvecklingens mest spännande projekt. 

Vetenskapsmän och ingenjörer tror att träet kan manipuleras att klara det mesta som i dag görs från kol och olja – och lite till. 

Det häftigaste jag stött på är försöken att göra bilkarosser av träbaserad kolfiber – som också ska kunna förstärkas med litium för att fungera som batteri åt bilen. 

Ju mer träet tar över från fossilen, desto mer skog måste till. Den skog som avverkas lämnar förr eller senare ifrån sig sitt kol till atmosfären, men hittills har tillväxten varit större än avverkningen i den svenska skogen. 

Ju fler vi blir som brukar vår skog träd för träd, desto bättre för den biologiska mångfalden.

Det betyder att den binder mer och mer kol – tack vare att industrin behöver mer och mer råvara. Om den mekanismen blir starkare globalt, så blir skogen en viktig faktor i den långsiktiga klimatpolitiken.

Det betyder inte att skogen ska brukas hur som helst. Ju fler vi blir som brukar vår skog träd för träd, desto bättre för den biologiska mångfalden. 

I nästa stora skattereform borde staten ta bort skogsavdragen, som uppmuntrat nyblivna skogsägare att avverka så snabbt som möjligt. Men att låta träden stå – det vore klimatpolitikens döbelnsmedicin: 

Nej, doktor, nej, tänk ut en sats, min herre, 

Som gör mig för i morgon sjufalt värre, 

Men hjälper mig i dag på mina ben!