Gunnar Wetterberg
Sverige och Japan var industrialismens snabbväxare från 1870 och hundra år framåt. Medellivslängden ökade från omkring 55 till drygt 80 år under 1900-talet. Bättre mått finns det inte på det senaste seklets metamorfos – och i detta var ingenjörerna djupt inblandade.
De stod för ett alldeles nytt sätt att arbeta. De sökte, prövade, räknade och kom på nyheter. Vi förknippar ingenjörerna med snilleföretag som Atlas, SKF och Ericsson; men det var också de som lade grunden till det goda folkhemmet. Ingenjörerna ordnade vatten och avlopp, konstruerade vägar och broar, och spred ljus över landet när Sverige elektrifierades.
Ingenjörerna dyrkade upp framtiden. De blev förmedlarna mellan praktik och vetenskap – åt båda hållen.
Med den vetenskapliga skolningens hjälp gick skickliga hantverkare och mekaniker från handlag och ingivelse till systematiskt sökande och analys. Men de stimulerade också grundforskningen. De ställde frågor och gjorde erfarenheter som tvingade vetenskapen vidare, och de tog fram instrument och metoder som tillät nya och mer förfinade analyser.
En del ingenjörer bagatelliserade den nya kraftkällans problem, och det fick upphetsade motståndare att demonisera hela kåren.
Vid sekelskiftet 1900 fanns det bara ett par tusen ingenjörer i Sverige. År 2018 hade de blivit en av de största och viktigaste grupperna på arbetsmarknaden. Av drygt fem miljoner människor i åldrarna 25–64 år är drygt 370 000 ingenjörer – 137 000 civilingenjörer, drygt 142 000 högskoleingenjörer och omkring 90 000 gymnasieingenjörer.
Vid förra sekelskiftet fanns det inga kvinnliga ingenjörer – i dag är lite mer än var femte ingenjör kvinna.
Framstegen har gett människorna en bättre tillvaro, men de har också frestat på tillvarons förutsättningar. När Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) fyllde 100 år gav indiern Subra Suresh ett slående exempel. År 2003 upprättade IVA:s amerikanska motsvarighet en lista över de 20 viktigaste tekniska framstegen under 1900-talet. Fem år senare listade man ingenjörskonstens 14 viktigaste utmaningar.
Många fler borde lära sig mer om ingenjörskonstens förutsättningar – och bry sig mer om möjligheterna.
Samma genombrott fanns med både som framsteg och utmaning. Elektrifieringen, bilen, flyget, motorvägarna, petrokemin, kärnkraften och datorn hörde till genombrotten. Solenenergi, koldioxidlagring, trygga cyberrymden och att återställa och förbättra städernas infrastruktur hör till pockande uppgifterna.
I början slogs ingenjörerna mot byråkratins alla jurister, men med snilleföretagen blev de allt mer uppburna. När AGA-fyrens uppfinnare, nobelpristagaren Gustaf Dalén fyllde femtio skockades människor nedanför hans fönster. Kanske stod ingenjörerna högst i kurs 1936, när Teknologföreningen fyllde 75 år – då var hela kungahuset och praktiskt taget hela regeringen på plats i Konserthuset.
Med kärnkraftsdebatten fick tilliten en törn. En del ingenjörer bagatelliserade den nya kraftkällans problem, och det fick upphetsade motståndare att demonisera hela kåren.
Klimatförändringarna har gett nya perspektiv. Ingenjörerna behövs för att lösa och lindra dagens dilemman. Hur ska vi hantera konflikterna mellan världens växande befolknings behov och klimatkrisens krav? Men deras lösningar måste prövas mot andra värderingar och hänsyn.
Många fler borde lära sig mer om ingenjörskonstens förutsättningar – och bry sig mer om möjligheterna.
Gunnar Wetterberg kommer i dagarna ut med boken Ingenjörerna, Albert Bonniers förlag.
