Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Sverige måste kämpa för ett måttfullt EU

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har lagt fram en vitbok med fem alternativ för EU:s framtid. Ett av dem skulle innebära fler överstatliga beslut. Det borde Sverige motarbeta. Foto: OLIVIER HOSLET / EPA / TT

Förespråkarna för ett mer överstatligt EU håller på att springa ifrån medborgarna. Svenska politiker måste motarbeta den utvecklingen.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

För ett par veckor sedan fick jag kommentera EU-parlamentets session om Romfördraget. Mitt i Brexitförberedelserna, Trumps första 100 dagar och våndan inför det franska presidentvalet firade parlamentet 60-årsjubileet med att debattera unionens framtid.

En av Bryssels käraste myter är cykelteoremet. Om EU inte ska falla måste unionen ständigt röra sig framåt mot allt större integration. Det har också varit EU-kommissionens reflex under de senaste årens kriser. Mer EU! har varit svaret på alla frågor om samarbetets legitimitet.

Inför Romjubileet lade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker fram en vitbok med fem alternativ för EU:s framtid. De sträckte sig från att EU nöjer sig med att konsolidera den inre marknaden till att EU ökar ambitionerna på en rad områden, fattar fler överstatliga beslut och samlar mer resurser på EU-nivå.

I Sverige har det varit påfallande tyst om Junckers vitbok. När det gäller unionens existentiella frågor åker svenska ministrar och EU-parlamentariker till Bryssel utan att säga särskilt mycket om vad de tänker göra, och agerar sedan med Tyskland och/eller Storbritannien som riktkarl.

Nu håller inte det längre. Storbritannien är på väg att kliva av. I Tyskland finns starka krafter som vill ta EU ur krisen genom att öka överstatligheten. Då måste Sverige tänka själv. Vart vill vi gå?

EU måste skynda långsamt 

Cykelteoremet är nonsens. Lobbyisterna i Bryssel vill gärna ha mer integration, men det är de idag ganska ensamma om. Överstatlighetens förespråkare håller på att springa ifrån medborgarna. Federalisterna vill ha skatter och sociala transfereringar på EU-nivå, men det är inte väljarna beredda att gå med på. Varken finnar eller tyskar har någon lust att betala grekiska pensioner eller spanska a-kassor.

För EU:s skull måste staterna skynda långsamt. Den inre marknaden borde stå i centrum. Ännu återstår mycket att göra innan t.ex. tjänstesektorn fungerar smidigt över gränserna. Att konsolidera de fyra rörligheterna borde vara EU:s första huvuduppgift.

Den andra huvuduppgiften är att hitta gemensamma lösningar där nationalstaterna inte räcker till. Genom EU kan man nå mer effektiva resultat när det gäller att bekämpa terrorism, driva klimatpolitik, införa flygskatt och klämma åt multisarnas skattedribbel över gränserna.

Polen och Ungern måste få sanktioner

Den tredje huvuduppgiften borde vara att huta åt medlemsstater som struntar i unionens grundläggande värderingar. I dag står unionen praktisk taget maktlös inför Polens och Ungerns övertramp. Det är helt orimligt och strider mot själva tanken med en europeisk union. Det måste finnas EU-sanktioner som biter när fri- och rättigheter står på spel.

I allt detta har Sveriges linje hittills varit otydlig och ambivalent. Å ena sidan brukar svenska politiker (utom Jan Björklund) hylla subsidiariteten; å andra sidan driver Socialdemokraterna kravet på ett socialt protokoll, trots att ingen riktigt vet vad det skulle innebära. 

Men de tre huvuduppgifterna räcker mer än väl. EU gör klokt i att avstå från publikfriande utflykter inom socialpolitiken och andra behjärtansvärda ändamål. Sådant klarar varje regering bättre av att förankra på egen hand. Sverige borde bli den måttfulla EU-framtidens talesman.

 

Gunnar Wetterberg är fristående kolumnist på Expressens ledarsida.

 

Läs också:

Gratis tågluffarkort gynnar bara Le Pen och Åkesson

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.