Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Socialdemokratin måste ta reda på vad man vill

Stefan Löfvens socialdemokrater har blivit allt mer trängda. Alla stora reformer de senaste decennierna har skett under galgen. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Sverige behöver en reformregering. Men då måste Socialdemokraterna veta vad de vill.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Varken Ulf Kristersson eller Stefan Löfven verkar särskilt intresserad av att regera tillsammans. Det är inte 1939, heter det.

Men det är att göra det enkelt för sig. Kanske inte 1939, men 1932. Då spirade de bruna stämningarna i landet, den bestående samhällsordningen var både ekonomiskt och politiskt komprometterad genom Kreugers krasch och finansmannens checkar till statsminister C. G. Ekman.

I kohandeln med Bondeförbundet lade Socialdemokraterna grunden för de kommande årtiondenas dominans inom politiken. Genom att kompromissa om frihandeln fick man möjlighet att genomföra sociala reformer och bekämpa arbetslösheten. Genom att höja smörpriserna drog man undan mattan för nazisterna i bondeleden.

Under de senaste årtiondena har socialdemokratin blivit alltmer trängd. Den har fortfarande visats sig kapabel att genomföra stora förändringar, men bara under galgen. Omläggningarna och avregleringen efter 1990-talskrisen, spårbytet om invandring 2015 – allt nödvändigt, det mesta av godo, men inte tillkommet som ett positivt program för framtiden, utan ackompanjerat av många ”härtill är jag nödd och tvungen”.

S-M-L-regering

Om socialdemokratin ska återskapa sig själv som politisk kraft borde den ta kohandeln som historiskt föredöme. Genom att göra upp om reformer med Moderaterna och Liberalerna – den rimliga reformmajoriteten i 2018 års riksdag – skulle partiet på nytt kunna framstå som ansvarstagande, statsbärande, men också mån om vanligt folks villkor och vardag.

Då behöver partiet en tydlig reformstrategi för de strukturfrågor som legat för fäfot de senaste valperioderna.

Klimatet. Den allra viktigaste frågan är den där reformmajoriteten borde ha lättast att komma överens. Det gäller att tillsammans hitta de mest effektiva sätten att bromsa utsläppen och att pröva nya vägar som kan inspirera andra länder. Marken är så oplöjd att inget parti behöver fastna i gamla fåror. Det är bara viktigt att tillsammans göra allt som någonsin går, och lite till.

Skatterna. Skatten på arbete måste minska, skatten på det som fördärvar miljön ska öka, och det är rimligt att gammalt kapital i förmögenheter och fastigheter får betala mer. Att sänka den statliga inkomstskatten för att få fler att arbeta mer kan leda till oaptitliga omfördelningar, men det går att kompensera med höjda barnbidrag och andra åtgärder.

Skolan. Flytta över gymnasiet från kommunerna till regionerna, ersätt den fria etableringsrätten med upphandling av de gymnasieplatser som arbetsmarknaden behöver. Genom upphandling kan man kapa friskolornas vinster utan att förbjuda dem, så att de bästa fria och kommunala skolorna blir kvar.

Omställningen. Risken att nästa lågkonjunktur utlöser en strukturkris är stor. Människor måste få hjälp att ställa om, genom stöd till vidareutbildning men också genom en kraftigt förstärkt kollektivtrafik som hjälper rätt man och kvinna att hamna på rätt plats när jobben flyttar.

För hundra år sedan åstadkom den liberal-socialdemokratiska regeringen det demokratiska genombrottet. Nu kan dagens socialdemokrater, liberaler och moderater visa hur det demokratiska systemet kan stå för den handlingskraft som Sverige behöver. Det är viktigt 2018, lika väl som 1918 och 1932. 

 

Fotnot: I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnitt av åsiktsprogrammet Ledarsnack. Denna gång om polarisering i USA och Sverige med historieprofessor Lars Trägårdh.

 

Läs också:

Sökes: En statsman som sätter principer före parti 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!