Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Skurkar får ta för sig av välfärden

De välvilliga etableringsreglerna i LOV och andra sammanhang har öppnat vägen för den ekonomiska brottsligheten, skriver Gunnar Wetterberg.

Lagen om valfrihetssystem är libertarianens dröm. Den hotar att krascha folkhemmet.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

När jag jobbade i regeringskansliet i början av 1990-talet kom en skock ideologer in med regeringen Bildt. I korridorerna kallades de upphandlingstalibaner. De ville att all offentlig verksamhet skulle konkurrensutsättas. Tanken var så absurd att den aldrig togs upp på allvar.

Tjugofem år senare har talibanerna repat mod. Deras vapen är lagen om valfrihetssystem - LOV (2008:962). Enligt denna ska offentliga tjänster definieras och få ett fast pris. Vem som helst kan ansöka om att få tillhandahålla dem. När ansökan beviljats ska konsumenterna välja fritt.

Enligt ideologin ska konkurrensen vässa kvaliteten. Kunderna ska rensa bort de dåliga alternativen. På så vis ska de offentliga tjänsterna bli bättre – och den privata företagsamheten ska blomstra på nya områden.

LOV öppnar för lycksökare

I praktiken har det knappast blivit så. De välvilliga etableringsreglerna i LOV och andra sammanhang har öppnat vägen för den ekonomiska brottsligheten. Skurkarna har brett ut sig inom LSS-området, lycksökarna har lekt lotsar inom arbetsmarknadspolitiken, men varken skolan eller sjukvården har gått fri från svindlare. Och vart tog kvaliteten vägen, den som skulle ursäkta allt det andra?

Grundfelet i LOV-ideologin är att den utgår från att kvaliteten skulle vara lätt att urskilja för de välinformerade konsumenter som väljer mellan utförarna. Varken det ena eller det andra stämmer. 

Många av välfärdens tjänster är komplexa, svåra att granska för dem som står utanför professionen, och dessutom långsiktiga – det kan dröja åratal och mer innan det visar sig hur bra skolan egentligen var.

Inte heller premissen om de välinformerade konsumenterna håller. Tvärtom – en stor del av det offentliga uppdraget handlar om att hjälpa och stötta de som bäst behöver det, att utjämna klassamhällets skillnader och att förebygga olyckor som kan drabba den enskilde. I sådana situationer riktar sig tjänsterna till medborgare som ofta har ganska dåliga förutsättningar att göra välöverlagda val.

Alldeles för ofta riskerar valfriheten att gynna de starka. De som har tid att leta efter bra skolor åt sina barn, de som umgås med läkare som kan tipsa om kliniker och vårdcentraler, eller de som kan etablera sig som utförare på goda villkor – åt dem som har ska LOV varda givet. 

Men är det verkligen därför vi har skattebetalda tjänster?

Utveckla formerna för upphandling

När den samlade oppositionen körde över regeringen om LOV i arbetsmarknadspolitiken var det ett steg i rätt riktning. Det borde ge både januaripartierna och oppositionen tid för eftertanke.

Hellre än LOV borde formerna för offentlig upphandling utvecklas. Fördelen med upphandlingen är att upphandlarna kan ställa kvalitetskrav å medborgarnas vägnar. Sedan kan man ändå upphandla eller ingå avropsavtal med flera leverantörer, så att medborgarna har möjlighet att välja. Då ska upphandlingen användas för att säkra kvaliteten, men valen kan trygga konkurrensen och i bästa fall bidra till kvaliteten. 

Det givna första området att ta itu med borde vara att låta regionerna ta hand om gymnasierna – stora regioner som Stockholm, Västra Götaland och Skåne kan göra det på egen hand, andra genom regionförbund.