Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Ska kommunerna betala äldres lyxboende?

I Graninge strand ska det nästa år stå färdigt 54 omsorgslägenheter och på sikt också 130 seniorlägenheter. Lägenheterna har en milsvid utsikt över Baggensfjärden. Foto: MICHAEL SYRÉN
Entreprenören Peje Emilsson är ordförande i bolaget Silver Life. Foto: CORNELIA SCHAUERMANN
Inklusive mat och omsorg kostar det en person över 15 000 kronor i månaden att bo på Graninge Strand. Foto: CORNELIA SCHAUERMANN
De japanska toalettstolarna har inbyggd bidé och fläkt och är höj- och sänkbara med fjärrkontroll. Foto: CORNELIA SCHAUERMANN

Nu vill Kunskapsskolans grundare Peje Emilsson bygga lyxboende åt äldre. Då är det hög tid för det offentliga att tänka efter – före.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

För det är det allmänna som ska betala det mesta åt Emilssons kunder. Häromveckan förklarade Emilsson upplägget (DN 27/11). Hans bolag ska ta över slott, stiftsgårdar och hotell i Stockholms kranskommuner. I gemensamma utrymmen ska pensionärerna få spa, ljusterapi och fysisk träning. De flesta lägenheterna är hyres- eller bostadsrätter, men det ska också finnas vård- och omsorgslägenheter för dem som behöver mer. Expressen skrev redan i september om de omsorgslägenheter som just nu byggs i Graninge strand i Nacka.

Haken är hyran. Det kommer att kosta drygt 15 000 kronor i månaden – för den som flyttar in. Det kommer att sålla bort de flesta av dagens pensionärer. Men Peje Emilsson ser ändå en stor och växande marknad framför sig, och det kan han ha rätt i. Många 40-talister har byggt upp rejäla förmögenheter, de köpte villor under inflationens och kreditregleringens årtionden, som nu blivit miljonmaskiner med 2010-talets lågränta.

Peje Emilsson satsar

Men kostnaden är mycket högre. Vård- och omsorgsboendet kommer att kosta 75 000 kronor i månaden. Redan de som behöver hemtjänst i sina hyres- och bostadsrätter kommer att kräva mer än de betalar i hyra.

Lösningen är förstås – kommunerna. På bolagets hemsida framgår det att Emilsson ska ha avtal med kommunerna om hemtjänst och om vård- och omsorgsboendet. Då går skattebetalarna in och betalar bortåt 80 procent av kostnaden för dem som behöver mest hjälp.

Innebörden är att de nya boendenas kunder lyfter standarden från folkhem till slottslyx genom att själva skjuta till grädden på moset. 

Är det rimligt? På 1990-talet berättade en dansk kollega på Finansministeriet om deras debatt om tillægsydelser. Den byggde på Peje Emilssons princip: de kunder som ville skulle få lägga på en egen peng ovanpå den offentliga, och därmed få bättre service än den skattefinansierade nivån.

Det väckte en rad frågor. Ska det offentliga betala merparten av vad gräddfilerna kostar? Kommer de som betalar tillægsydelsen att prioriteras framför andra brukare? 

I de svenska lyxpensionatens fall kan man undra över förhållandet mellan bolagen och kommunerna. Hur ser villkoren i avtalen ut? Vad händer om kommunerna bedömer att bolagens boende inte har tillräckliga skäl för att få hemtjänst eller vård- och omsorgsboende? Ska de betala själva, eller flytta ut? Eller kommer kommunerna att töja på bedömningarna för att vårda samarbetet med Emilsson?

Allmänna betalar lyxboende

SKL:s samordnare för vård och omsorg Greger Bengtsson är bekymrad över kostnaden för dem som har låg pension. Han funderar över möjligheten att staten skulle gå in med ytterligare bostadsbidrag för dem som vill bo i de nya pensionärsboendena. Det offentliga skulle alltså stå för en ännu större andel av kostnaden – och av de vinster, som bolaget säkert hoppas på.

Det finns inga självklara svar på frågorna. För en del år sedan protesterade en del vänsterpolitiker mot ett planerat privat seniorboende i sin kommun. De ville inte skapa segregation mellan äldre, förklarade de.

Det tycker jag man kan sätta sig över. Folk kan få bo med vem de vill under sina sista år, om de är beredda att betala för det. Men ska alla andra betala merparten av vad det kostar? Det är den frågan Peje Emilsson stället – och den borde få ett svar, innan det offentliga står inför fullbordat faktum.

 

Läs också:

Vid 61 måste man ha rätt att slappa