Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Ska inte arbetarungar kunna bli diplomater, Ann Linde?

Systemet med obetalda praktikanter på utrikesminister Ann Lindes UD är ett oskick. Det är viktigt att hålla fast vid 1960-talets strävanden att minska överklassens dominans.Foto: MAXIM SHIPENKOV / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Dagens elit föredrar att se sig själv som ”vanligt folk” - då kan den ordna system som ger glassiga praktikjobb för de egna barnen utan dåligt samvete.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Länge dominerades officerskåren och utrikesförvaltningen av adel och annan överklass. Släktingar borstade varandra på ryggen, barnen – för det mesta gossar – uppfostrades för sina framtida roller.

I UD hade de god hjälp av hur de framtida diplomaterna rekryterades. Den som ville in fick börja med något eller ett par år som oavlönad attaché vid en ambassad. Med rätt släkt var det lättare att komma till, men det krävdes också pengar för att klara de obetalda åren utomlands. Släkt och pengar tryggade elitens självförnyelse. 

För att bryta överklassens dominans inrättades UD:s aspirantutbildning i början av 1960-talet. Under två år hade man betald utbildning varvad med praktik, sedan prövades man för fast anställning. Jag kom in med den tolfte, sista kullen 1975 – sedan anställdes de nya som handläggare redan från början. Det blev knappast någon revolution, men lite mer medel- än överklass. 

Men kanske är man nu på väg tillbaka mot det gamla. Under senare år har utrikesförvaltningen gjort sig allt mer beroende av oavlönade praktikanter på ambassaderna. Även i hemmaorganisationen har de blivit fler. Den som kan foga in halvåret eller året i sin utbildning kan söka studiemedel, men vare sig tiden betalas med studielån eller besparingar är det praktikanten själv som får stå för kalaset. Inte ens bostaden är gratis – åtminstone häromåret tog ambassaden i Washington bra betalt av de praktikanter som bodde på området.

Många söker UD-praktiken för att komma in på dagens motsvarighet till aspirantutbildningen. Med praktikanterna kan UD klara av fler uppgifter än den fast anställda personalen hinner med. Både det ena och det andra kan verka rationellt och logiskt – men risken är att attachésystemet kryper tillbaka in i diplomatin.

Det är viktigt att hålla fast vid 1960-talets strävanden att minska överklassens dominans.

Jag tror tyvärr inte att de ansvariga har tänkt så långt. Problemet med dagens överklass är att den inte är riktigt medveten om att det är det den är, och den vill i alla fall helst inte låtsas om det. I miniformat speglar systemet med oavlönade praktikanter samma omedvetenhet om klass som när det gäller skolsegregationen. 

Dagens politiska och byråkratiska elit föredrar att se sig själv som ”vanligt folk” - då kan den ordna system som bra för de egna barnen utan dåligt samvete, vare sig det gäller skolköer eller glassiga praktikjobb.

Häromdagen åt jag lunch med ett grannlands ambassadör. Han berättade att han brukade trösta sina praktikanter med att deras lön visserligen var usel, men i det svenska systemet var den nada.

På sin tid undersökte maktutredningen hur samhällets eliter var sammansatta. I näringslivet dominerade de som kom ur överklassen eller den övre medelklassen, men rekryteringen till den politiska eliten var förbluffande bred, mer lik befolkningens sammansättning än i många andra länder. Byråkratin låg någonstans däremellan.

Hur ser det ut i dag, och vart är vi på väg? UD:s rekrytering är ingen stor sak, men som symbol är den ändå viktig. Det är viktigt att hålla fast vid 1960-talets strävanden att minska överklassens dominans. Det är ett oskick med praktikanter som uträttar riktigt arbete utan att få betalt för det – och det gäller inte bara inom utrikesförvaltningen.

 

Gunnar Wetterberg berättar om sin bok om den svenska skogens historia.