Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Så kan privat vård vara bra för alla

Privata sjukvårdsförsäkringar kan vara samhällsnyttiga. Huvudsaken är att de betalar för sig.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Häromveckan gick sjukvårdsminister Gabriel Wikström, S, och Vänsterpartiets Karin Rågsjö till angrepp mot privata sjukvårdsförsäkringar på DN Debatt. Landstingen ska åläggas att skriva avtal med andra vård givare så ”att ingen kan köpa sig före i kön inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård oavsett vem som utför den”.

Det är en rimlig ståndpunkt. Den skattefinansierade hälso- och sjukvården ska styras av sjukvårdslagens portalparagraf. När bristen på pengar eller personal leder till att det blir köer ska behoven styra.

Men det behöver inte utesluta privata sjukvårdsförsäkringar. Sedan åtminstone 30 år tillbaka har det av och till kommit förslag om att försäkringskassan skulle få köpa sjukvård för att korta sjukskrivningarna. Genom att betala för tidigare operationer skulle fler komma i arbete snabbare.

Åtminstone då tydde studier på att potentialen var överskattad. Många av dem som stod i sjukvårdens köer hade redan lämnat arbetsmarknaden. Därför rann förslaget om koppling mellan sjukförsäkringen och sjukvården ut i sanden.

De privata sjukvårdsförsäkringarna bygger på samma tanke. Arbetsgivaren betalar för att nyckelpersoner inte ska vara borta för länge. Att korta deras frånvaro med någon eller ett par veckor kan ha stor betydelse för hur företaget fungerar.

 

”Den offentligfinansierade vården måste bli så bra att ingen ser behov av att teckna en sjukvårdsförsäkring”, skriver Wikström och Rågsjö. Det är en vacker tanke, men den ligger antagligen långt bort. Det är inte ens säkert att det vore en klok prioritering. Arbetsgivarna kan ha behov av att deras anställda får behandling från den ena dagen till den andra. Frågan är vad det skulle kosta om all sjukvård skulle leva upp till det kravet – och vilka andra krav som i så fall måste stå tillbaka.

Problemet uppstår om sjukvårdsförsäkringarna snyltar på det skattefinansierade systemet. Det vore galet om försäkringspatienterna tar resurser som leder till längre väntetider för de mest behövande.

 

Gabriel Wikström.Foto: Lisa Mattisson

Men så skulle det inte behöva bli. Om sjukvården tar betalt för vad operationerna kostar (inklusive administration och andra kringkostnader) skulle det betyda ett resurstillskott som innebär att ingen behöver köa längre än eljest. Wikström och Rågsjö befarar att försäkringar skulle leda till att sjukvårdskonsumtionen ökar, men om det leder till att fler snabbare kommer i arbete är det svårt att se varför det skulle vara ett bekymmer.

Den springande punkten är inte att stoppa de privata sjukvårdsförsäkringarna. Den avgörande frågan är att se till att försäkringarna betalar vad sjukvården kostar, så att den försäkringsfinansierade vården inte tär på de gemensamma resurserna.

Möjligen kan det uppfattas som ”orättvist” att de som har försäkringar kan få vård snabbare än om de hade stått i den skattefinansierade sjukvårdens kö. Men det är en indignation som är mer populistisk än rationell.

Om arbetsgivarna betalar för att sjukförsäkringskostnaderna ska bli lägre och produktionen löpa smidigare, då är det bara för oss andra att tacka och ta emot den samhällsekonomiska vinsten.

 

Läs också:

Fler låglönejobb kan göra vården bättre

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.