Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Nobelpriset som kan göra även dig rikare

Många har svårt att inse behovet av att spara till sin ålderdom, Richard Thaler argumenterar därför för sparformer som bygger på logiken ”Save More Tomorrow”. För sina samlade bidrag till beteendeekonomin tilldelades han i år Riksbankens pris till Alfred Nobels minne.Foto: TANNEN MAURY / EPA / TT & HENRIK ISAKSSON/IBL-AOP

Ekonomipriset till Richard Thaler belönar nationalekonomins förnyelse. Men pristagaren har också handfasta uppslag för pensionssystemen.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Thaler räknas som en av grundarna av beteendeekonomin, som växte fram på 1980-talet. Beteendekonomin står för en omprövning och förnyelse av några av den klassiska ekonomins mest svepande antaganden. Individer förutsätts handla rationellt; de antas fatta sina beslut utifrån all tillgänglig information; och de tros sträva efter att maximera sin egen nytta. 

Det är påståenden som Thaler och hans kolleger ifrågasatt och modifierat, i samspel med psykologin, men också med neurovetenskapen och sociologin. Deras slutsatser är att rationaliteten ofta är begränsad, att många av oss inte har självkontroll nog att väga in den långa sikten på rätt sätt, men också att vi inte bara ser till vår egen nytta när vi handlar, utan låter rättvisa och tillit väga tungt. 

Det är slutsatser som gör nationalekonomin mer spännande som ämne – och mer användbar som stöd för beslutsfattare. Fram tonar en bild där många kan nicka igenkännande – och med sådana nyanser blir teorin starkare.

Thaler och ägandeeffekten

Thaler har fäst sig vid att vi är mer negativa till att förlora något som vi redan har jämfört med att vinna mer. Han kallar det ”ägandeeffekten”. På aktiemarknaden tar det sig uttryck i att investerare är mindre benägna att sälja förlustaktier än vinstaktier. In i det sista hoppas de att värdet ska räta upp sig. (Jag minns hur besvikna vi bröder blev över hur lite vi fick när vi sålde vår mors vackra möbler.)

Ett annat fascinerande rön gäller människors ”mentala bokföring”. Istället för att alltid väga varje krona mot alla tänkbara ändamål upprättar individerna ”mentala konton”, som de håller skilda åt. Hushållets dagliga utgifter är ett konto, sparandet ett annat – in i den absurda konsekvensen att människor drar på sig dyra kreditkortsskulder fastän de kunde ha fört över pengar från sparkontot.

Thaler betonar att individerna ofta fattar beslut som inte är rimliga över tid. Det kortsiktiga jaget brottas med det långsiktiga. Mot den omedelbara njutningen försöker det långsiktiga jaget värja framtida nytta med tumregler: ha inte för mycket alkohol hemma, köp ett paket cigaretter i stället för en hel limpa. 

Under senare år har Thaler omsatt sina insikter i praktiska förslag. Han hör till förgrundsfigurerna för det som kallas nudging, hur man kan hjälpa det långsiktiga jaget att fatta kloka beslut. Det är ett argument för att beskatta farligheter – alliansen borde fråga honom om flygskatten! – men han har också gett sig in i diskussionen om pensionerna.

Ekonomipriset och nudging

Många individer har svårt att inse behovet av att spara till sin ålderdom, och ännu fler att omsätta insikten i handling. Thaler har därför argumenterat för sparformer som bygger på logiken ”Save More Tomorrow” – om man har svårt avstå från det man har i dag, så kan man teckna sig för ett sparande som tar en del av framtida lönehöjningar, pengar som man aldrig haft i handen och som det därför blir lättare att avstå ifrån.

Det är en spännande konstruktion – något för arbetsmarknadens avtalsparter och pensionsbolagen att ta efter? 

 

Läs också:

Politikernas optimism gör mig mörkrädd