Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Mer rättvist att beskatta gamla pengar än nya

Ursprungligen var kapitalbeskattningen ett liberalt rättviseprojekt. Varken makt eller pengar skulle ärvas, skriver Gunnar Wetterberg.

Ärvda pengar håller på att bli alldeles för viktiga. Det är hög tid att göra kapitalbeskattningen mer effektiv.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Axel Oxenstierna utnämndes till rikskansler trettondagen 1612 och avgick med döden den 28 augusti 1654. Om någon annan hade lett riksstyrelsen i drygt 42 år hade följderna kunnat bli förödande. Det ingår inte i det statministeriella beteendet att erkänna misstag och ändra kurs. Men Oxenstierna kunde i riksrådet förklara att han tidigare hade tagit fel och att man nu borde pröva något annat. På så vis prövade man sig fram inom skattepolitiken, innan man landade i lilla tullen, 1600-talets föregångare till momsen.

Något liknande skulle behövas inom dagens kapitalbeskattning. Ursprungligen var kapitalbeskattningen ett liberalt rättviseprojekt. Varken makt eller pengar skulle ärvas, var och en skulle komma fram på egen förtjänst. 

Men även bortsett från alla rättviseresonemang, borde det för tillväxtens skull vara självklart: hellre beskatta gamla pengar än nya.

Kapitalbeskattning

Därför är det utmärkt att årets konjunkturrådsrapport från SNS heter ”Kapitalbeskattningens förutsättningar”. Daniel Waldenström, Spencer Bastani och Åsa Hansson visar att underlaget lämnar mycket i övrigt att önska, både när det gäller fakta och teorier. Olika länder definierar förmögenheter på olika sätt, i Sverige har datainsamlingen avtagit sedan förmögenhetsskatten slopades 2007, och även teoribildningen har länge varit ganska mager. 

Det finns ändå tillräckligt med argument för att se över kapitalskatterna. Intäkterna från kapitalbeskattningen har minskat under senare år, trots att de privata förmögenheterna ökat kraftigt och nu är större i förhållande till bnp än de varit sedan början av 1800-talet. De bäst beställdas andel av förmögenheterna är mycket större än deras andel av inkomsterna. Kapitalrörligheten mellan generationerna är betydligt lägre än inkomströrligheten. Kapitalinkomsterna bidrar påtagligt till de ökande inkomstskillnaderna.

Forskarna pekar också på de stora diskrepanserna mellan olika delar av kapitalbeskattningen. De beräknar att avkastningen på investeringssparkonton (ISK) beskattas med bara elva procent, standardsatsen är 30 procent, men det finns förmögenhetsslag som beskattas med 40 procent. 

Förmögenhetsskatt

Waldenström, Bastani och Hansson menar dock att en ren förmögenhetsskatt är svår att införa, dels därför att en del förmögenhetsslag är notoriskt svåra att värdera, dels därför att risken för kapitalflykt till utlandet inte kan negligeras, även om fler länder gått med på att redovisa flödena. De stannar i stället för att skatter på stora arv och gåvor och på stora fastigheter vore bättre lösningar.

Den praktiskt mest intressanta delen av deras förslag är dock att de föreslår finanssparkonton, där man skulle kunna sätta in sina pengar och flytta dem mellan olika slags tillgångar, ungefär som dagens ISK. Först när man tar ut mer pengar än man satt in skulle överskottet beskattas med 25 procent, den enhetliga skattesats som SNS Konjunkturråd förespråkar. Det låter som ett klokt och konstruktivt bidrag till den alldeles nödvändiga skatteöversyn, som förhoppningsvis väntar efter valet. 

 

Läs också:

Här är missarna i nya pensionsreglerna