Gunnar Wetterberg

Låt skatt på mjölk och kött minska utsläppen

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Foto: ALEX LJUNGDAHL

All uppvärmning beror inte på koldioxid. Metan är mer kraftfullt och att bekämpa det kan ge snabbare effekt.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Häromveckan vaskade The Economist fram ett viktigt budskap ur den senaste klimatrapporten, som jag inte sett i den svenska rapporteringen. 

Klimatpanelen betonar den roll som metan spelar. Metan har större inverkan på uppvärmningen än koldioxid – men den försvinner också snabbare ur atmosfären, på bara tio år. Därför borde kraftfulla insatser göras för att begränsa metanutsläppen, eftersom det kan göra det lättare att klara 1,5-gradsmålet till 2050. 

En FN-rapport menar att man med relativt enkla medel kan minska utsläppen med bortåt hälften. Det skulle minska uppvärmningen med 0,3 grader – ett viktigt bidrag för att nå målen.

Att metanutsläppen ökar betyder att det inte görs tillräckligt, konstaterar The Economist. Det borde gå att göra mycket mer. Till en del kan det rentav löna sig – metan kan användas som biogas. I Mönsterås renar Södra utsläppen från sulfatbruket för att tillverka metanol. Utsläppen från energiproduktion kan begränsas med statliga regelverk, liksom utsläppen från soptippar. Utsläppen från idisslande djur kan begränsas med foder som får korna att rapa mindre.

Men räcker det? Jordbruket är den största metankällan i Sverige, enligt Naturvårdsverket, därnäst kommer sophanteringen, inte minst hushållens matsvinn. 

Stora metanutsläpp kommer från köttproduktionen. Det borde väcka frågan om hur köttkonsumtionen skulle kunna begränsas. I Sverige har den minskat med ett par kilo på sistone, men det borde gå att pressa den mer – i synnerhet om vi nu vet hur mycket minskade metanutsläpp kan hjälpa till.

Metanavgiften kan bli ett kraftfullt medel att mobilisera allmänheten för klimatpolitiken.

En del av svaret borde vara detsamma som för koldioxidutsläppen. Metanutsläpp borde beskattas. Soptippar och massabruk som inte renar metangas borde betala efter en schablon. 

En metanavgift kan gripa djupt in i vår vardag. Avgiften skulle betyda att man inför en kött- och mjölkskatt. Den måste vara tillräckligt stor för att påverka våra konsumtionsvanor. Det borde betyda någon krona på mjölken, ett par kronor på nötfärsen och någon tia på oxfilén. Var och en måste hålla igen matsvinnet.

Avgiften kräver ett ordentligt underlag, inte minst i djurhållningens fall. Forskningen måste hjälpa oss att tala om hur mycket olika djurraser och uppfödningsmetoder påverkar utsläppen, och om skillnaderna är så stora att avgiften måste differentieras för att inte mista legitimitet. Men åtgärder mot metanutsläppen skulle kunna vara ett av de mest effektiva sätten att någorlunda snabbt komma åt uppvärmningen.

”Köttskatt” kan säkert vara ett begrepp som sänder kalla kårar utmed ryggen för varje partisekreterare. Men varför inte tvärtom? Om metanavgiften kompletterar koldioxidskatten i ett stort klimatpolitiskt paket med bred politisk uppslutning svarar det på medborgarnas oro: jo, vi har förstått att det är allvar, och vi måste alla vidta konkreta åtgärder.

Metanavgiften kan bli ett kraftfullt medel att mobilisera allmänheten för klimatpolitiken.


Gunnar Wetterberg är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.