Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Krångliga texter förpestar politiken

Begriplighet är en bortglömd dygd.

Snårigheter, kompromisser och finlir innebär att politiska reformer tappar kraft.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

På 1980-talet var vi några besjälade byråkrater som startade Fria Remissinstitutet. Vi utnyttjade alla medborgares rätt att skriva egna remissvar på statliga utredningar.

Frågan var förstås:

Vilka krav ska man ställa på en bra reform? Sparsamhet, rättvisa, jämställdhet - visst. Men det mest oväntade kriteriet var: begriplighet. För att medborgaren ska kunna vara medborgare måste hon förstå vad systemen handlar om.

Begriplighetskravet har aldrig slagit igenom. Skattesystemet är skräckexemplet.

Redan jobbskatteavdraget är knepigt nog. Vad är meningen med aldrig så kloka incitament, när de blivit så raffinerade att alltför få förstår dem?

 

För några dagar sedan satsade utbildningsdepartementet på nytt obegriplighetsrekord.

Redan när de nya betygen kom varnade en del för att det skulle ställa till elände vid högskoleantagningen. Det nya systemets gymnasister skulle få snålare betygspoäng än de som går ut i dag.

Häromveckan upptäckte massmedia saken. Men Utbildningsdepartementet fann sig:

"Sökande med gymnasieexamen, det vill säga sökande med betyg enligt den nya betygsskala som infördes med gymnasiereformen 2009, som enligt gällande bestämmelser vid urval på grundval av betyg delas in i urvalsgruppen för sökande med betyg från gymnasieskolan, ska dessutom delas in i en egen urvalsgrupp (särskild gymnasieexamensgrupp) ... De sökande med gymnasieexamen som delas in i en egen urvalsgrupp ska dock inte ingå i underlaget för beräkning av platser till urvalsgruppen för sökande med betyg från gymnasieskolan."

Läs! Och läs om! Vad står där?

Det verkar betyda att de nya gymnasisterna får två chanser: först med alla andra, sedan på egen hand. Det kan betyda att fler gymnasister med nya betyg kommer in, än om de bara hade haft en egen urvalsgrupp.

"Ordningen är dock, som ovan redovisats, av vikt för att sökande med nya betyg inte ska missgynnas". Rättvisa för dem som hojtar först - och rättvisa på bekostnad av begripligheten.

 

Fast departementet får hård konkurrens av Pensionsåldersutredningen. I ett annars klokt och genomarbetat betänkande föreslår den en riktålder för de framtida pensionerna. Först ska den höjas till 66 år 2019 och 67 år 2022. Sedan ska automatiken verka.

"Till bastalet ska läggas 2/3 av differensen mellan den återstående medellivslängden för befolkningen i Sverige under en femårsperiod närmast före det år personerna fyller 65 år för beräkningsåret och motsvarande värde för jämförelseåret 1997. Den framräknade riktåldern ska avrundas till närmaste helår."

Eller, som man "förklarar" i en ruta: Rt = 65 + 2/3 * (Mlt-1 - Ml97).

"Bromsen" borde förskräcka. Obegripligheten fräter på legitimiteten. Dessutom förtar avrundningen till helår all finess. Enligt prognoserna ska höjningen till 68 år komma 2038. Vilket liv det kommer att bli då!

Ingen formel i världen lär rädda den höjningen från en riksdagsdebatt.

Det vore klokare att redan nu ge besked om att riktåldern efter 2022 kommer att höjas med en månad i taget. Då vet blivande pensionärer vad de kan planera efter.

Om medborgarna inte begriper, hur ska de då hitta rätt i systemen?