Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Kanske måste vi ändra oss om kärnkraften

Ä det försvarbart att inte satsa på kärnkraft när världen hotas av klimatförändringar, undrar Gunnar Wetterberg. På bilden de numera nedlagda kärnkraftsreaktorerna i skånska Barsebäck. Foto: TORBJÖRN ANDERSSON
För min generation nejsägare är kärnkraften en besvärlig fråga, men jag undrar om inte vi får tänka om, skriver Gunnar Wetterberg. Foto: TORBJÖRN ANDERSSON

Julens viktigaste klappar borde vara eftertanke och omprövning. Annars riskerar klimatet att gå från hot till helvete.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Häromveckan hörde jag William Nordhaus föreläsa för Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) samma vecka som the Economist satte rubriken ”Zero Carbon” på sin kvartalsbilaga om teknologi. 

Båda var omskakande. Om vi ska ha några möjligheter att bemästra klimathoten måste vi vara beredda att överge gamla käpphästar och tänka i nya banor. Flyga så lite som möjligt, dra ner på kött, cykla (helst utan el) – men också göra upp med politiska låsningar. 

Koldioxidskatt i EU

Ja till EU-skatter – på klimatet. Sverige har länge motsatt sig EU-övergripande skatter. Det har varit en klok politik – skatter får större legitimitet och träffsäkerhet om de beslutas så nära medborgarna som möjligt. 

Men koldioxidskatter är en av de mest effektiva vägarna att skynda på omställningen. Nordhaus talade om att börja med 50 dollar per ton, för att sedan öka till 100 och så småningom 200 dollar. The Economist bedömer att 100 dollar/ton är vad som krävs för att nya lösningar ska löna sig.

Den svenska koldioxidskatten på omkring 125 dollar/ton ligger högst i världen, men flyget, sjöfarten och stora delar av exportindustrin är helt eller delvis undantagen. Rädsla för att konkurreras ut av andra länder motiverar undantagen. Andra stater gör inte ens så mycket, av samma skäl. 

Det är begripligt, men hämmar många verksamma omställningsinitiativ. The Economist hyllar SSAB:s försök att tillverka fossilfritt stål, men än så länge är det en ensam svala. Därför borde den nya regeringen – vilken den än blir – gå i spetsen för en EU-gemensam koldioxidskatt, som åtminstone omfattar hela den gemensamma inre marknaden. 

Är kärnkraft bättre än kol? För snart 25 år sedan skrev Nordhaus Kärnkraft – ett svenskt dilemma (SNS). Nu kom han tillbaka till frågan, med än större tyngd. Kolets partiklar dödar miljoner människor varje år, koldioxiden hotar klimatet – är det då försvarbart att inte satsa på kärnkraft? För min generation nejsägare är det en besvärlig fråga, men jag undrar om inte vi får tänka om.

Låt skogen bli mer lönsam

Odla skogen – för jordens skull! När jag arbetade med min bok Träd. En vandring i den svenska skogen (Bonniers) hisnade jag över de möjligheter skogen erbjuder. I byggandet kan bräder och plank ersätta stål och cement, två av de värsta utsläppsindustrierna; talloljan förädlas till biodiesel och cellulosan till textilier; och i framtidsscenarierna manipulerar man träets polymerer till bilkarosser av kolfiber som också kan användas som batterier.

Men alla är inte frälsta. I EU-parlamentet spjärnade en del gröna emot talloljan, och menade att skogen band mer koldioxid genom att bara stå och växa.

Det tror jag är feltänkt. Ju fler slösaktiga material träet kan ersätta, desto större blir efterfrågan – och då får markägarna mer betalt för att plantera. I Sverige blir effekten antagligen inte så stor, men i det avskogade Europa kommer skogen att rycka fram igen. Brexit betyder att britterna mister EU:s jordbruksstöd – då blir träden ett klimatnyttigt alternativ på marginella jordar. 

Det är partier och stater som måste ta de avgörande besluten. God jul, men ännu hellre ett gott nytt år!

 

Fotnot: I tv-spelaren ovan intervjuas Gunnar Wetterberg om sin bok Träd. En vandring i den svenska skogen.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!