Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Judehatet i Malmö får mig att skämmas

Poliser bevakar synagogan i Malmö i samband med den internationella minnesdagen över Förintelsen 2015. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Jag blir alldeles beklämd av Karolinska Sjukhusets tafatta hantering av den judemobbande överläkaren, och ännu mer av antisemitismen i min hemstad Malmö.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Judehatet har inget med civilisation att göra. Det är en skamfläck på kristenheten, som måste bemötas varhelst det sticker upp sitt fula tryne.

Min mest gripande läsupplevelse i julstöket var Simon Schamas Belonging. The Story of the Jews 1492–1900 (Vintage).

Det är en plågsam berättelse på knappt 700 sidor. Den börjar 1492, inte alls med Christofer Columbus upptäckt av Amerika, utan med Ferdinands och Isabellas skoningslösa fördrivande av alla judar från Spanien. ”Los Reyes Catolicos”, de katolska majestäterna – jo, kyss mig!

Antisemitiska lögner

Antisemitismen hämtar sin ursäkt ur några lögnaktiga skrönor, som envist lever kvar genom seklerna. Judarna gavs skulden för Jesu avrättning; de påstods baka det osyrade brödet till påsk med kristna barns blod; och de utmålades som ockrare och utpressare.

Men så var det inte, påpekas det gång efter annan. I Bibeln är det den romerske prefekten Pontius Pilatus som lämnar över Jesus till prästerna, domen och avrättningen. Lögnen om blodet i brödet har aldrig varit något annat än en lögn, men ändå fablats ut gång på gång. Finansväsendet var länge en av de få branscher som stod öppna för judar, men de hade många kristna kolleger – Fugger, medeltidens dominanter, var ursprungligen schwaber, innan de gjorde Augsburg till säte för sina världsomspännande affärer.

Likväl kommer ljuget plågsamt ofta upp till ytan. Judarna blir de återkommande syndabockarna; för furstar som profiterar på förföljelserna, för kungar som vill avleda uppmärksamheten från sina egna tillkortakommanden, eller för andra förtryckta som hittar någon ännu sämre ställd att trampa på.

Mitt i alla vedervärdigheter skildrar Schama ändå mycket av mänsklighetens framsteg. Många judar har stått tillräckligt mycket vid sidan av för att se klarare och längre än många andra – Baruch Spinoza hör till rationalismens banbrytare, Moses Mendelssohn till upplysningens. Schama spekulerar i om förföljelserna och utestängningen från många yrken tvingade judarna att bli pionjärer, och att det är därför de så ofta tog del i de vetenskapliga och industriella genombrotten. Må så vara – men då hade utvecklingen hellre fått ta lite längre tid på sig.

Judehatet i Malmö

För priset blev outhärdligt högt. Pogromerna upprepades gång på gång, de stegrades fram till Förintelsen. Schama citerar ur den antisemitiska polemiken kring Dreyfusaffären i Frankrike runt förra sekelskiftet, när flera skribenter diskuterar hur judarna skulle kunna undanröjas en gång för alla, och en av dem föreslår att omskärelsen ska användas för kastration.

Det är så vidrigt. Norden skymtar bara någon enstaka gång, Sverige därför att vi i vår lutheranska inskränkthet inte tillät judisk invandring förrän mot slutet av 1700-talet.

Men jag blir i dag alldeles beklämd av Karolinska Sjukhusets tafatta hantering av den judemobbande överläkaren, och ännu mer av antisemitismen i min hemstad. På Dammfriskolan i Malmö gick det åtskilliga barn till de danska judar som flydde över Sundet de mörka oktobernätterna 1943. Det borde vara en stolthet för staden att det var hit människor kunde rädda sig och bygga upp sin tillvaro på nytt – men i stället måste vi skämmas ögonen ur oss, när deras barnbarn utsätts för århundradens unkna förtal. 

Vet hut, vet sjufalt hut!

 

Läs också:

Socialdemokratin har varit ointresserad av judehatet 

Judiskt liv i Malmö sker bakom skyddsglas

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!