Gunnar Wetterberg
Det är oklart hur många år det här tågkaoset har hållit på. Men eländet nådde ett crescendo för några månader sedan, när ett nytt personalplaneringssystem ledde till massor av inställda tåg, först i Mälardalen men sedan också fjärrtågen.
För en utomstående var det alldeles obegripligt. Det fanns ju samma personal som före haveriet. Om det nya systemet inte fungerade, kunde man inte ta tillbaka det gamla? Eller frigöra folk i administrationen och planera manuellt? Men icke. Månad efter månad fortsatte SJ att ställa in det ena tåget efter det andra.
Sedan blev det bättre. Men nu är det i gång igen. Med en veckas varsel får jag besked om att tåget ner till Skåne ställs in, och jag måste boka om. Två timmar senare plingar det till igen. Då är returresan också inställd.
Den första ombokningen fungerade, men vid den andra hänger sig systemet. Det gör det ofta. Det har ingen heller gjort något åt. Systemet vill att jag ska betala med kontokort, men när jag knappat in alla siffror kör det varv efter varv i flera minuter. En gång, två gånger, tre gånger.
Då backar jag, det står att jag kan byta betalsätt, men det går inte. Då försöker jag börja om, men då är det tvärstopp. Bokningen är stängd. Kontakta kundservice genom chatten! Då började jag skriva detta, och jag står fortfarande i kön.
När jag bokade om den första biljetten ledde det till att jag fick en faktura på 430 kronor, trots att det var samma sträcka, och trots att jag bytte bort min rätt till ombokning. Det var SJ:s prissystem som slog till – biljetterna blir dyrare ju närmare avresan man kommer. Att jag hade bokat i god tid och att det var SJ som tvingade mig att boka om spelar ingen roll.
Bristen på utkrävt ansvar är ett direkt sabotage av klimatarbetet.
Tydligen är felet att jag bokat om på fel ställe i SJ:s digitala system, men för att rätta till det måste jag först chatta en gång till med kundservice och sedan vänta till dagtid för att ställa mig i telefonkö till en fakturakundtjänst – om nu det kommer att räcka.
Det är en genial affärsidé, att ha otydliga system som gör att man kan ta extra betalt när bolaget tvingar resenärerna att boka om till sämre tider.
Men tågen har en nyckelroll i klimatomställningen. Ju fler som låter bilen stå, desto större blir chansen att klara klimatmålen. Problemet är att man inte kan lita på tågen. Risken för förseningar är så stor att många bokar för att komma fram dagen före – det var så jag hade beställt biljett. Men när också den försiktighetsåtgärden slås ut av hastigt påkomna banarbeten, då är det inte roligt att försöka göra rätt.
Det borde vara möjligt att planera banarbeten och trafikändringar med några månaders framförhållning, så att biljetterna är pålitliga när de väl släpps. Jag vet inte om ryckigheten är Trafikverkets eller SJ:s fel, men skyller någon på den andre borde Närings- och Infrastrukturdepartementen för länge sedan ha tagit bägge i hampan och lärt dem veta hut.
Struliga IT-system och dåligt planerad verksamhet håller inte. Att resenärerna utöver allt krångel med kvaddade möten och bokningssystem som hänger sig dessutom ska betala flera hundralappar extra för sitt eget besvär, det är så fräckt att vd-ar och generaldirektörer borde rodna. För att inte tala om Karl-Petter Thorwaldsson och Tomas Eneroth. Bristen på utkrävt ansvar är ett direkt sabotage av klimatarbetet.
Nu har jag plats nummer 9 i chattkön.
Gunnar Wetterberg är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.