Gunnar Wetterberg

Ingångsjobb är bättre än tvångsgymnasium

Retoriken om det obligatoriska gymnasiet har skuffats åt sidan. Det är bra. Vägarna in på arbetsmarknaden är huvudsaken.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Sedan ett par decennier tillbaka har 25-30 procent av de unga svårt att klara gymnasieskolan på det sätt som statsmakterna tänkt sig. Omkring en tiondel misslyckas helt och hållet. Samtidigt ökar andelen unga förtidspensionärer oroväckande snabbt, till bortåt 7 000 senast jag hörde en siffra.

När jag för en del år sedan frågade Försäkringskassan om de unga pensionärernas utbildningsbakgrund fick jag ett dystert besked. Hälften hade bara grundskola, 15 procent misslyckade gymnasiestuder och 15 procent hade man inte kunskap om.

Därför är det världsfrånvänt att tro att ungdomsarbetslösheten ska botas genom obligatoriskt gymnasium – åtminstone om man menar gymnasium i den traditionella meningen.


Det mest hoppfulla är i stället försöken att öppna nya vägar in på arbetsmarknaden. Runt om i landet pågår olika initiativ, som borde få efterföljd.

Peabskolan hör till de mest genomtänkta. Mats Paulsson, den ene av Peabgrundarna, startade 2006 ett gymnasium på den nedlagda flygflottiljen Barkåkra utanför Ängelholm. Idag finns Peabskolan även i Malmö, Göteborg, Solna och Upplands Väsby. Den driver gymnasiets bygg- och anläggningsprogram för 450 elever, den erbjuder yrkesintroduktion på flera av orterna.

Peabskolans viktigaste insats för att förhindra utslagning är att den kvoterar in 25-30 procent obehöriga elever varje år. De får en introduktionsutbildning för att komma ikapp, de motiveras av att växla mellan undervisning och praktik på byggena. Det fungerar:

"Det roliga är att vi inte ser någon skillnad alls mellan hur det går för dem jämfört med klasskamraterna som hade fullt betyg med sig," säger Maria Hernroth, som är vd och rektor för skolan.


Flera bostadsföretag har också börjat ställa krav på att underleverantörerna ordnar praktik åt långtidsarbetslösa. Örebro hör till dem som gått i spetsen, med kommunala MKB och Stena Fastigheter i Malmö som framgångsrika efterföljare. De tar fasta på att rejäl praktik med riktiga arbetsuppgifter är en av de bästa språngbrädorna in på arbetsmarknaden.

Det handlar också om att organisera om arbetet så att fler får plats. När jag inte riktigt visste vad jag skulle göra efter skolan gick jag ner till Malmö Allmänna Sjukhus. Dagen efter var jag vårdbiträde. Om jag inte hade fått sparken för att jag uppviglade personalen på lungkliniken hade jag så småningom fått utbildning i jobbet till undersköterska.

Under 1980- och 1990-talen rensades biträdena ut ur akutsjukvården. Alla skulle vara undersköterskor eller helst sjuksköterskor. Men jobbet behövde fortfarande göras. Det banaliserade sjuksköterskornas arbete och bidrog till flykten från yrket, samtidigt som det blev svårare att komma in i vården.


Nu har SKL utrett Vårdnära Service för att den medicinskt utbildade personalen ska avlastas hygienjakt, förrådsarbete, transporter, mathantering och annat. Vid ISS seminarium i Almedalen beskrev några av projektbärarna hur detta börjat tillämpas i Östergötland.

Argumentet mot ingångsjobben är ibland att de tränger undan ”riktiga” jobb. Det är så kortsynt att man baxnar. Ju fler som står utanför, desto mindre pengar finns det. När ingångsjobben blir trampoliner blir det färre att försörja. Hellre en klok undanträngning än en dålig utslagning!