Gunnar Wetterberg
Ibland kan man låta en algoritm räkna ut bidrag därför att kriterierna är enkla och kvantifierbara, men ofta måste behov bedömas och olika slags stöd eller hjälp beviljas längs en skala. Det handlar om Försäkringskassans handläggare, om läkare som gör sjukskrivningsunderlag, om Arbetsförmedlingens handläggare lika väl som om kommunernas socialsekreterare och biståndsbedömarna inom äldreomsorgen.
Det finns en viktig politisk debatt om hur generösa systemen ska vara och vilka kontrollmekanismer som ska byggas in i dem. Men när de besluten väl är fattade måste det utfärdas föreskrifter som gör det möjligt för handläggarna att tillämpa dem. Det är klokt att ge dem tydliga instruktioner om när de ska säga ja och när de ska säga nej. När det gäller svåra gränsdragningar kan det vara värt att samla alla handläggare för att resonera sig fram till gemensamma bedömningar av fingerade fall. Då ökar rättssäkerheten, då blir behandlingen någorlunda lika över landet, och då minskar risken för att systemet utnyttjas och därmed mister legitimitet.
Leve socialsekreterarna – det är de som tryggar välfärdssystemen!
Regelstyrningen är oumbärlig om systemen ska fungera som de är tänkta, men också för att uppgiften som grindvakt ska bli uthärdlig och möjlig. På många orter möter handläggaren den sökande på förskolan eller i kön på Coop. När man sedan möts på kontoret kan det vara svårt att hävda arbetslinjen eller att stå för ett avslag på en ansökan om bistånd.
De senaste åren har det kommit alarmerande rapporter om grindvakter som utsätts för hot och våld för att se mellan fingrarna och avvika från regelverken. Desto viktigare blir det att det finns tydliga föreskrifter som ger besluten legitimitet och underlättar handläggningen.
Möjligheten att överklaga eller ompröva beslut är den säkerhetsventil som systemen behöver, om grindvakten tagit miste i sin tolkning. Nästa nivå kan överblicka fler fall, pröva vilka hänsyn som behöver tas i det enskilda fallet och använda de möjligheter till undantag som finns för att människor inte ska misshandlas i regelverken. Om det blir nödvändigt kan man ändra rättspraxis på ett sätt som blir vägledande för andra grindvakter. Om det inte är möjligt får man uppmärksamma tillsynsmyndigheter och lagstiftare på behovet av regeländringar.
Vi måste ha regler och grindvakter som försvarar välfärdssystemen mot missbruk. Som medborgare ska vi vara tacksamma för att de gör sitt jobb. Att den ekonomiska brottsligheten alltmer systematiskt letar efter och utnyttjar svagheter i systemen för att sko sig gör det än mer angeläget att stärka grindvakternas roll.
Alternativet till kontroll och spärregler är att kraftigt sänka ersättningarna, så att det inte blir lika intressant att försöka komma åt dem. Problemet är att sådana sänkningar inte bara hämmar missbrukarna, utan också går ut över dem som faktiskt inte har något annat än ersättningen att ta till.
Med ansvarsfulla grindvakter blir skyddsnäten tryggare den dag vi verkligen behöver dem – och då blir det också mer pengar över till sjukvården och gymnasierna, eller till vägar och kultur.
Leve socialsekreterarna – det är de som tryggar välfärdssystemen!