Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Gör inte om misstaget från 40-talet, politiker

Att Dag Hammarskjöld utsågs till ordförande i riksbanksfullmäktige 1941 blev upptakten till en samordning som fick förödande följder för den svenska ekonomins utveckling, skriver Gunnar Wetterberg.

Att Dag Hammarskjöld utsågs till ordförande i riksbanksfullmäktige 1941 blev upptakten till en samordning som fick förödande följder för den svenska ekonomins utveckling.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

I helgen har Riksbanken firat sitt 350-årsjubileum. Egentligen grundades banken redan 1656. Det första försöket avvecklades när Stockholms Banco fick svårt att lösa in Europas första sedlar. Men adeln hade upptäckt hur praktiskt det var att låna i banken i stället för hos ockrare, och tog initiativet till Riksens ständers bank 1668.

Ända från början har Riksbanken brottats med ansvaret för penningvärdet och betalningssystemet. Ibland har man misslyckats därför att statsmakterna låtit sedelpressarna rulla, men ofta har kriserna berott på att finansmarknaderna tagit en oförutsedd vändning.

Riksbanken och samordningen

För några år sedan skrev jag Pengarna och makten. Riksbankens historia (Atlantis, 2009). Redan då var det tydligt att banken var på väg mot ett besvärligt dilemma. Under 1900-talet hade centralbankerna vant sig vid att använda inflationen som termometer. Hög inflation stod för hög aktivitet, då måste räntan höjas för att kyla ned ekonomin. 

Men i början av 2000-talet började sambanden upplösas. Världsekonomin gick som tåget, ändå tog inflationen inte fart. Därför höll centralbankerna ned räntorna – men med billiga pengar rusade börser och fastighetsmarknader.

I Basel satt chefsekonomen Bill White på centralbankernas centralbank, BIS. Han pekade på en illavarslande parallell. Samma fenomen hade uppträtt i slutet av 1800-talet – och slutat i den stora skrällen 1907–1908, som ledde till att USA inrättade Federal Reserve. Orsaken var att nya kommunikationer hade dragit in Sibirien, Australien och den amerikanska västern i världsekonomin. Den kraftiga utbudsökningen höll priserna nere, trots att aktiviteten var hög.

Dag Hammarskjöld

Samma förlopp såg Bill White i spåren av Sovjetunionens upplösning och Kinas och Indiens avreglering. En första urladdning kom när Lehman Brothers punkterade världsekonomin 2007–2008, men nu har spänningarna byggts upp igen.

Det är där Riksbanken sitter. Ett tag kritiserades banken för att räntan låg för högt, men den försvarade sig med att det var nödvändigt att bromsa hushållens skulder. Sedan gick banken in för att få upp inflationen med minusränta för att kronan skulle försvagas. På så sätt skulle importen bli dyrare – men då ökade skulderna ännu mer.

Nu efterlyser allt flera bankekonomer en bättre samordning mellan finans- och penningpolitiken. Ja, det är regering och riksdag som kan kyla av skuldsättningen, inte minst på bostadsområdet. Inte bara med amorteringskrav och skuldtak som bara påverkar de nytillkommande, utan genom åtgärder som når hela bostadsmarknaden. Ränteavdragen och fastighetsavgifterna måste bli viktiga brickor i en bostadspolitisk nyordning efter valet.

Men nej, inte vilken samordning som helst. År 1941 såg finansminister Ernst Wigforss till att hans statssekreterare Dag Hammarskjöld blev ordförande i riksbanksfullmäktige. Det blev upptakten till mer än 40 års total samordning av finans- och penningpolitiken, med förödande följder för den svenska ekonomins utveckling. Den sortens samordning vill ingen ha tillbaka. Det vore en god början om de politiska partierna besinnar finanspolitikens svar för att dämpa minusräntans överhettning.


Fotnot: I spelaren ovan visas tv-programmet Ledarsnack. I detta avsnitt om vilket avtryck som Miljöpartiet har gjort i klimatpolitiken.


Läs också:

Vad barnrumporna bör veta om krisen