Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Genèveflyktingar måste ges nya vägar till Europa

Stramare invandringsregler kan klämma åt profitörerna, men då måste flyktingar få en annan väg hit.

Människosmugglingen över Medelhavet bara fortsätter. Stramare invandringsregler kan klämma åt profitörerna, men då måste utsatta flyktingar få en annan väg hit.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Det är Genèvekonventionen 1951 som definierar vad världssamfundet menar med flyktingar. Det är människor som på grund av ”välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning” lämnat sitt hemland och inte vågar återvända.

Det var andra världskrigets erfarenheter som präglade konventionen. Det var hanterliga flyktingströmmar i Europa som var utgångspunkten. De frestade på mottagarländernas resurser, och därför var det viktigt att lägga en humanitär ribba. 

Vad som händer i dag är till stora delar annorlunda. Flykten undan IS fångade rubrikerna, men mer och mer tonar en annan bild fram. Jag har på radion hört en eritreansk kvinna som arbetat inom äldreomsorgen i Saudiarabien, men sedan valt att ta sig till Sverige. I ett annat reportage talade en nigeriansk elektriker som arbetat i Libyen, men i sönderfallet efter Khadaffi sökt sig till Europa.

Ekonomiska migranter nu som då

Det är inte alldeles olikt den stora europeiska emigrationen till Nord- och Sydamerika under årtiondena kring förra sekelskiftet. Var emigranterna flyktingar? Ja, en del av dem. En del flydde värnplikten i Europa, andra hörde till förföljda religiösa sekter. 

Men de flesta lämnade en alltför tung tillvaro på den gamla kontinenten för att slå sig fram på andra sidan havet. Många misslyckades, andra bara hankade sig fram, men ofta klarade sig den andra generationen bättre än den första. Det räckte för att många föräldrar skulle ta chansen, för sina barns och oföddas skull. 

Samma blandning av bevekelsegrunder finns nu, även om både förföljelserna och de ekonomiska umbärandena antagligen är värre än då. Runt hörnet väntar de påfrestningar som kan komma i klimatförändringarnas spår. Men att kalla alla flyktingar är missvisande – många är migranter, och ryms inte inom Genèvekonventionen.

Problemet är att strömmarna blivit så stora. De europeiska länderna har svårt att ta emot så många människor. Det handlar inte bara om rasism och främlingsfientlighet – det är svårt att ordna arbete, utbildning och bostäder för hundratusentals nyanlända.

Runda människosmugglarna

Men om vi stänger gränserna för alla som kommer, om Österrike, Tyskland och allt fler EU-stater sätter kvoter och tak, då drabbar det även Genèveflyktingarna, de som måste räddas undan förföljelse och förtryck. Det vore omänskligt.

Därför borde EU sträva efter att den stramare invandringspolitiken kombineras med att asylskälen kan prövas vid ambassaderna i de utsatta regionerna. 

Det är svårt för ett land att genomföra en sådan förändring på egen hand, men som ett led i en EU-gemensam invandringspolitik skulle det kunna bli ett viktigt humanitärt inslag. Prövningen ska Inte ske i flyktingarnas hemländer – Genèvekonventionen talar uttryckligen om dem som lämnat sina länder. 

Om prövningen gick strikt efter konventionen skulle de som fick asyl kunna slippa människosmugglarna och ta sig direkt till Europa.

 

Läs också:

Så räddar vi välfärden i flyktingkrisen

Att invandrare slås ut är en klassfråga 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!