Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Forskare nyanserar domedagsprofetian

SNS-forskarna erkänner osäkerheterna och tonar ner domedagsprofetiorna om Grönlands avisning – även med dagens takt skulle det ta 14 000 år för isen att försvinna helt. (På bilden danska klimatforskare åker hundspann på smälta isar på Grönland i juni ifjol.)Foto: STEFFEN M. OLSEN / AP TT NYHETSBYRÅN

Forskare tonar ned förutsägelserna om en snabb avisning av Grönland i en ny rapport. Men de ger inte klimatförnekarna rätt. Den största risken är fortfarande att göra för lite.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

De årliga rapporterna från Studieförbundet Näringsliv och Samhälles Konjunkturråd började komma på 1970-talet och har ofta spelat en viktig roll i den ekonomisk-politiska debatten. 

I år gör man något helt nytt. Istället för tre-fyra ekonomer har nio ekonomer, samhällsvetare, naturvetare och jurister gemensamt tagit fram Svensk politik för globalt klimat. Boken är två-tre gånger så lång som rapporterna brukar vara. På SNS hemsida bjuder ordföranden John Hassler på en lysande pedagogisk genomgång.

Domedagsprofetior på skam 

Mötet mellan disciplinerna borde fördjupa och berika debatten. Naturvetarna redovisar vad vi vet och inte vet, nationalekonomerna analyserar olika medels effektivitet. Deras kombinerade kunnande pekar ut vilka vägar det globala klimatarbetet borde ta.

Naturvetarnas hyfsning av debatten är välkommen. En del av ivriga tillskyndare har gjort saken en otjänst genom tvärsäkra och apokalyptiska profetior. Ibland har det hetat att 2030 är sista chansen, andra gången att avgörande tipping points hotar redan om ett par år.

Det är inte den dominerande uppfattningen bland klimatforskarna. Problemet är att sambanden är så komplexa att alla förutsägelser dras med stora osäkerheter. Om världen släpper ut 1 000 miljarder ton kol räknade FN:s klimatpanel 2013 med att temperaturökningen skulle bli 0,8‒2,5 grader. 

Det är ett mycket brett intervall – om känsligheten är 0,8 grader skulle dagens utsläpp kunna fortsätta i ett par hundra år till, om den ligger på 2,5 grader skulle utsläppen behöva stoppas genast för att inte överskrida Parisavtalets mål på 1,5 grader.

Det är bra att SNS-forskarna vidgår osäkerheterna och tonar ner domedagsprofetiorna om Grönlands avisning – även med dagens takt skulle det ta 14 000 år för isen att försvinna helt.

Klimatpolitiken som försäkring

Men det betyder inte att rapporten ger klimatförnekarna rätt. Med nationalekonomerna i spetsen räknar Konjunkturrådet på riskerna med att göra för mycket och att göra för lite. Om koldioxidskatterna fram till sekelskiftet 2200 blir höga när de kunde varit låga kommer världens bnp att tappa ett par procent. Om skatten däremot blir för låg när den borde ha varit hög, så att man tvingas dra i nödbromsen när katastrofen närmar sig, så kan förlusten närma sig 25 procent av den globala bnp. Det vore förödande att låta klimatpolitiken vänta och se. Det är klokare att sig en hygglig försäkring medan tid är.

Konjunkturrådet argumenterar för att koldioxidskatter är det mest effektiva sättet att stimulera sparande och uppfinningsrikedom på alla tänkbara området. Dagens virrvarr av bidrag och avdrag försvårar överblicken och slår mycket olika mot olika sektorer. 

Därför vill de också ha globala skatter, men på den punkten verkar de en smula naiva. De konstaterar käckt att den globala skattefrågan aldrig varit uppe till förhandling, så varför skulle det inte gå om man gjorde ett försök? Tjavars – men det enklaste vore väl att uppmuntra Ursula von der Leyens initiativ att ta ut klimattullar på importen till EU, utan att spela protektionisterna i handen? I sinom tid kan det dra många andra handelsaktörer med sig. 

Det krävs teknik för att suga upp utsläppen om klimatmålen ska kunna nås.