Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Fler jurister hade kunnat förhindra många dumheter

Det är för ont om jurister i både regeringen och akademien, skriver Gunnar Wetterberg. Här: Horace Engdahl på väg in till ett akademisammanträde. Foto: MIKAEL SJÖBERG & JANERIK HENRIKSSON/TT

Svenska Akademien hade nog klarat sig bättre, om man behållit traditionen med en erfaren domare vid bordet. Men det är än viktigare att ha jurister i regeringen.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Länge kryllade det av jurister överallt där det fanns makt. 1800-talets och det tidiga 1900-talets Ämbetsmanna-Sverige var i hög grad ett Jurist-Sverige. Axel Oxenstierna använde Svea hovrätt som modell för de andra ämbetsverken. Marcus Wallenberg sr kallades Häradshövdingen därför att han suttit ting i Luggude, innan han blev Sveriges främste industrialist.

Ingen sådan dominans är av godo. Form tog lätt över sak när paragrafryttarna blev statens kavalleri. Processerna blev stela, ämbetsmännen hade svårt att förstå vad som rörde sig i ekonomin och mellan människorna.

Brist på jurister

I dag har pendeln svängt alldeles för långt åt andra hållet. Juristerna är sorgligt frånvarande i alldeles för många sammanhang. Det har gått ut över tydligheten i regelverken, men det har också bidragit till en allmän vilsenhet om vad som är lag och rätt. Om någon institution klantat till det riktigt ordentligt vänder den sig till en advokatbyrå på stan – men det är som att slänga in jästen efter degen.

Svenska Akademien bär syn för sägen. När akademien såg som sin huvuduppgift att vårda språket valde den in ledamöter från de olika områden där svenskan normeras. Då hade en av landets främsta rättsvårdare sin självklara stol vid bordet. Men när Nobel tog över kantrade valen mot litteraturvetare och författare. När Sten Rudholm dog vid 90 års ålder 2008 trodde jag att Johan Munck eller Johan Hirschfeldt skulle efterträda honom. I dag är det nog fler som beklagar den akademiska insnävningen.

Men det är sak samma med regeringen, och det är värre. Sedan Laila Freivalds har ingen justitieminister tjänstgjort som domare. Thomas Bodström var den senaste juristen på posten. Av dagens statssekreterare i justitiedepartementet har bara en överhuvudtaget suttit ting. Forna tiders juristkonsulter – juridiskt skolade statsråd utan portfölj – försvann med Reidunn Laurén 1994. I dagens regering är det bara Ardalan Shekarabi och Anna Ekström som är jurister. 

Bakläxa från Lagrådet

Då ska man inte förvåna sig över att regeringen gång på gång får bakläxa av Lagrådet – eller, för den delen, över att den så ofta bagatelliserar invändningarna. Även regeringen Reinfeldt hade ibland påtagliga svårigheter att få till lagar som höll måttet eller ens uppnådde det som var meningen med dem. 

Jag vet själv vilken lisa och trygghet det är för en ledningsgrupp att ha med en klok jurist som kan bena upp kvistiga frågor, eller för den delen säga stopp och belägg när det slirar i marginalerna. Det spar mycket arbete och många dumheter. Hur skickliga tjänstemän regeringen än har i regeringskansliet, kompenserar det inte frånvaron av juridisk sakkunskap vid själva överläggningen. Lagstiftningsarbetet får en starkare ledning och yttersta kvalitetsgranskning, om ministern och statssekreterarna själva kan hantverket.

Digitaliseringen och den artificiella intelligensen har redan börjat sätta regelverken och rättsväsendet på svåra prov, och prövningen kommer att intensifieras. Det kommer att ställa stora krav på de kommande mandatperiodernas lagstiftningsarbete. Statsmakterna skulle stå bättre rustade om regeringen efter valet återgår till ordningen med en lagfaren som chef för justitiedepartementet.

 

Rättelse:

Texten har uppdaterats med information om att även Ardalan Shekarabi är juristutbildad.

 

Fotnot:

I tv-spelaren ovan syns senaste avsnittet av Ledarsnack. Denna gång om Liberalernas kris.

 

Läs också:

De broilers som styr Sverige behöver livserfarna kolleger