Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

EU-valet får inte bli ännu en banal skönhetstävling

Frederick Federley, Centerpartiets man i Bryssel. Här med nu avgångna Fi-ledaren Gudrun Schyman efter ett framträdande i Expressens Bara politik. Foto: MARTINA HUBER
Alice Bah Kuhnke, fd kulturminister, är Miljöpartiets toppkandidat till EU-palamentet. Foto: KARIN TÖRNBLOM / IBL BILDBYRÅ / IBL BILDBYRÅ
Sara Skyttedal, kommunalråd i Linköping, är Kristdemokraternas förstanamn inför EU-parlamentsvalet. Foto: JENS CHRISTIAN

Mer EU i EU-valet! Efter 25 års medlemskap borde Sverige äntligen vara moget för det.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Varje svenskt EU-val hittills har varit en bedrövelse. Arbetet i Bryssel och Strasbourg har hamnat helt i skymundan. I stället har valet blivit en lättviktig politisk skönhetstävling, häromåret med Feministiskt Initiativ och Miljöpartiet som vinnare. 

Men de dansade nätt och jämnt en sommar, innan det var dags för buklandning i det ”riktiga” valet.

I och för sig ska EU-parlamentets betydelse inte överdrivas. Den politiska tyngden ligger fortfarande i ministerrådet. Det är huvudstädernas regeringar som fattar de avgörande besluten. Därnäst kommer EU-kommissionen. Det är den som håller förvaltningsapparaten i sin hand och kan påverka unionen genom sina initiativ.

Först därefter kommer parlamentet. Men under de senaste åren har det blivit en allt viktigare påtryckningsgrupp. EU-fördragen har gett det en allt starkare ställning i förhandlingarna med kommissionen och ministerråden, och det har parlamentarikerna dragit nytta av. 

På gott och ont – för ett tag sedan höll amerikanska lobbyister och gröna parlamentariker på att sätta fälleben för den svenska skogens produktion av diesel från tallolja.

Ett spännande EU-parlament

Parlamentet skiljer sig i viktiga avseenden från den svenska riksdagen. Partigrupperna är långt mer flytande än knapptryckarkompanierna hemmavid. Motparten är inte heller lika tydlig som regeringen: mellan kommissionen och ministerrådet finns det spänningar som parlamentarikerna kan utnyttja.

Därför borde det vara spännande att bli EU-parlamentariker. En driftig EU-politiker kan göra långt större skillnad än en menig riksdagsledamot. 

Kanske är det ingen slump att en gammal kårfifflare som Gunnar Hökmark (M) kommit till sin rätt i Bryssel och Strasbourg, inte minst i förhandlingarna om bankunionen. Med Hans Dahlgren har regeringen äntligen fått en erfaren EU-minister som borde kunna hävda sig bland sina kollegor.

Men för Sverige som medlemsstat har det tagit besvärande lång tid att komma in i EU-politiken. I EU-valet borde partierna tala om vad de vill driva. Det finns flera frågor där EU kan göra betydligt mer än medlemsstaterna var för sig kan åstadkomma.

Sverige måste bygga allianser

Det viktigaste är klimatfrågan. För att åstadkomma utveckling och teknisk förnyelse är ekonomiska styrmedel det mest effektiva som bjuds, men rädslan för att ge andra länder fördelar håller tillbaka de nationella regeringarna. Även om EU skulle behöva ta hänsyn när det gäller exporten till övriga världen, så skulle en utsläppsskatt för hela den inre marknaden bli långt mer effektiv än den schweizerost som Sverige nu tillämpar. EU skulle kunna driva den koldioxidskatt på 100 dollar som hela världen behöver. Flygskatten skulle också bli mer effektiv i EU-regi.

EU skulle kunna driva den finansiella disciplinen längre än de enskilda länderna. Penningtvätt och skattesmitning borde bli europeiska huvudfrågor.

Migrationen är en självklar EU-uppgift.

Inte minst handlar EU-politiken om att bygga allianser. Med Storbritannien ur leken (?) riskerar tyngdpunkten i unionen att glida mot öster och söder, mot statsinterventionism, protektionism och chauvinism. Macrons storvulna federalism har svagt folkligt stöd. De nordiska EU-parlamentarikerna borde rida spärr mot sådana tendenser, i samarbete med tyskar och holländare. 

EU:s framtid ligger i en pragmatisk och resultatinriktad pragmatism.

 

Läs också:

Sverige måste kämpa för ett måttfullt EU

 

Vart tar EU vägen efter brexit? Och blir det ens en brexit? Om detta pratade statsvetaren Göran von Sydow i veckans Ledarsnack.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!