Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

EU måste sätt stopp för koldioxiden vid gränsen

Nya ordföranden Ursula von der Leyen lovar att kommissionen ska föreslå en gränsskatt på koldioxid. Foto: PATRICK SEEGER / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Handeln hindrar effektiva utsläppsskatter. Sverige måste stödja Ursula von der Leyens löfte om en gränsskatt.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Koldioxidskatter är det mest angelägna styrmedlet för att bromsa utsläppen. Skatten är långt mer effektiv än riktade bidrag och förbud. Den stimulerar företag och uppfinnare att söka nya vägar, ofta mer finurliga än något som statliga klimatingenjörer kan komma på. 

Ekonomipristagaren William Nordhaus menar att skatten borde ligga på 200 dollar per ton, om den ska bli effektiv. Med 125 dollar per ton ligger Sverige högst i världen, men det finns en allvarlig hake. Hur ska det gå med konkurrenskraften, om ett land tar ut en skatt och andra stater struntar i den?

Sverige har duckat för problemet genom att införa en rad undantag, framför allt för exportindustrin. Med tanke på all handel över gränserna förtar undantagen mycket av effekten.

Gränsskatt föreslås av von der Leyen

Det bästa vore en global skatt, så att alla utsläppare över hela världen tvingades betala lika mycket. Antagligen är det en lösning som ligger något eller ett par årtionden fram i tiden, om den någonsin blir av. Men det finns en näst bästa utväg, som inte vore så dum – och den flaggade Ursula von der Leyen för, när hon fick EU-parlamentets välsignelse som ny ordförande i kommissionen.

Von der Leyen lovade att kommissionen ska föreslå en gränsskatt på koldioxid. Alla som exporterar varor till EU ska få betala en skatt som motsvarar vad utsläppsrätter och andra pålagor kostar de europeiska producenterna. På så vis blir Europa ett laboratorium för klimatvänlig produktion. Inom den gemensamma marknaden skulle inga undantag längre behövas. Då skulle världen ha tagit ett stort steg närmare en kraftfull klimatpolitik.

Märkligt nog har hennes utspel gått nästan spårlöst förbi i den svenska debatten, trots att det skulle kunna EU:s viktigaste klimatinsats de närmaste åren.

Gränsskatten är inte snuten ur näsan. Genom årtiondena har mer eller mindre förtäckta protektionister försökt begränsa handeln med hänvisning till olika ”behjärtansvärda ändamål”. Länge var ”socialklausuler” ett återkommande slagord; låga löner eller minderårigas arbete skulle ursäkta handelsstopp mot fattiga länder.

Protektionism skulle sabotera klimatarbetet. Precis som på andra områden kan frihandeln hjälpa till att sprida de mest effektiva lösningarna. Koldioxidskatten måste utformas med omsorg.

Ett steg närmare global skatt

Veckan efter att van der Leyen mött EU-parlamentet gick därför några klimatforskare ut och preciserade hur en skatt skulle kunna utformas. De betonade att den måste behandla alla handelspartner lika och att egna producenter inte fick gynnas. I första hand borde den träffa tunga utsläppskällor som stål och cement, där det är lätt att beräkna utsläppsmängderna. 

Med skjutglada handelsrivaler är det också risk för att von der Leyens initiativ uppfattas som ett led i ett handelskrig. Därför måste gränsskatten utformas så att den stämmer med WTO:s regelverk för den internationella handeln.

Om EU lyckas kan verktyget användas av många andra länder. Då börjar den globala skatten komma närmare. Därför måste Sverige stödja von der Leyens initiativ – kanske är detta en av de få framkomliga vägarna, om vi ska hinna bromsa klimatförändringen i tid.

Storskaligt infångande av koldioxid krävs om världen ska nå klimatmålen.