Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Ett liberalt manifest för nästa regering

Nästa regering bör läsa The Economist och inspireras av dess liberala manifest, skriver Gunnar Wetterberg.

Framgången har gjort liberaler till en liknöjd elit. De måste blåsa liv i sin radikalism igen.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

The Economist kom med sitt jubileumsnummer mitt i den svenska valbedrövelsen. Tidningen grundades i kampen för frihandeln 1843. Sedan dess har den legat i den liberala mittfåran, med en allt vidare läsekrets – den hörde till mina första bekantskaper när jag började på UD 1975.

Nu tar tidningen ut färdriktningen i ett långt, välskrivet manifest för liberalismens förnyelse. Den avfärdar myten att liberalismen segrat ihjäl sig. Det finns fullt upp att ta itu med för en radikal liberalism. Det är en av de roligaste politiska texterna på länge.

De senaste decennierna rymmer flera tankeställare för väldens liberaler. Invasionen av Irak gjordes i de mänskliga rättigheternas namn, men varken där eller i Libyen eller Afghanistan har interventionerna förmått skapa trygga och värdiga levnadsförhållanden. 

Under finanskrisen 2008 och dess efterspel kom ”underregleringen” av världens kapitalmarknader till korta. Liberala ekonomer har inte ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt människor och regioner som hamnat på efterkälken. Liberala filosofer har inte brytt sig tillräckligt om människors sökande efter religiös och etnisk identitet. 

Dags för ett nytt, liberalt samhällskontrakt

Tidningens dagordning borde i långa stycken kunna gå rakt in i nästa svenska regeringsprogram. Mätt med brittiska mått har liberalismen en betryggande majoritet i Sveriges riksdag, med stora delar av S, M och C utöver dem som har Liberalerna som partinamn.

Manifestets liberalism oroar sig för koncentrationen i näringslivet, för skenande bostadskostnader, för växande skillnader i inkomst och förmögenhet, men också för demokratiernas kapacitet att försvara sina värden, ytterst med vapen i hand.

The Economist har formulerat ett sammanhållet program för en liberal samhällsutveckling under de närmaste årtiondena. Grunden är fortfarande den öppna ekonomin, den fria handeln, och ett öppet och fritt meningsutbyte.

Men samhällskontraktet måste förnyas. I detta spelar skatterna en stor roll. Skatterna på arbete måste ned, i synnerhet för dem som tjänar minst – i stället borde kapitalskatterna höjas. Fastighetsskatterna borde omvandlas till skatter på mark – det skulle stimulera byggande och bättre utnyttjande. 

Tidningen tror inte på medborgarlön, av både principiella och praktiska skäl – den skulle bli våldsamt dyr – utan förordar skatterabatter för låginkomsttagare. 

Hjälp flyktingar i grannländerna i högre grad

Migrationen är ett besvärligt kapitel. The Economist konstaterar att det ofta ställer liberaler i motsats till omgivningen. Det måste man ta hänsyn, menar tidningen – om man driver igenom för generösa regler äventyrar man samhällsbyggets stabilitet. 

Därför förespråkar manifestet mer hjälp till flyktingar i grannländerna, medan de som kommer av ekonomiska skäl borde bidra mer och få mindre i understöd, tills de etablerat sig på arbetsmarknaden.

Ändå – även solen har sina fläckar. Först mot slutet nämner manifestet klimatförändringarna som ”den mest oroande” av 2000-talets nya utmaningar. Koldioxidskatter nämns i förbifarten i skatteavsnittet. Mer än så blir det inte. Hur ska vi överleva? Det borde The Economist ta reda på, i god tid före nästa jubileum.

 

Fotnot: I spelaren ovan visas Ledarsnack - ett åsiktsprogram från Expressen ledare. Denna gång diskuterar Juno Blom och Amineh Kakabaveh hedersförtryck.

 

Läs också:

 Låt Cecilia Malmström leda nästa regering