Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Ekonomins åldringar är förvånansvärt krya

Foto: ROBIN REYNERS / ROBIN REYNERS

Måtte de gamla snilleföretagen fortsätta hitta nya tekniker. Deras brutala förnyelse är en viktig del av den svenska modellen.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Häromdagen blev jag guidad i gruvan under Atlas Copco i Sickla i Nacka. Där provar Atlas de hårdaste borrarna och senaste maskinerna. Om några månader ska gruvutrustningen bli ett eget bolag, Epiroc – därför att Atlas hittat för många nya områden att växa inom. Det senaste är – vakuum, en paradoxal förlängning av bolagets framgångar inom tryckluft.

Ändå var början bedrövlig. A.O: Wallenberg hörde till dem som 1873 grundade Atlas, för att tjäna pengar på vagnar till järnvägsboomen. Men den gången var han för sent ute, ett tag fick verkstadens snickare hanka sig fram med att göra blompinnar, och gång på gång måste ägarna rekonstruera bolaget. Den enda goda investeringen var tomtmarken på Kungsholmen – när Stockholm behövde marken flyttade verkstaden till Nacka, och fick ett skapligt tillskott till kassan.

Svenska snilleföretag

Men efter flera årtionden började det repa sig. Nästa generation Wallenberg köpte Rudolf Diesels patent innan det ens hade prövats kommersiellt. Under mellankrigstiden började man göra tryckluftsborrar, fimpade dieseln, gick ihop med Sandvik om en revolutionerande gruvteknik – och på den vägen är det, ett av Sveriges mest konkurrenskraftiga företag.

Ibland beklagar sig näringslivets lobbyister över att det svenska företagandets bjässar är så gamla. Då har de inte förstått någonting. Att ABB, SKF, AlfaLaval och Atlas hör till vassaste bolagen inom sina branscher är en märklig prestation. Det förra sekelskiftets ”snilleföretag” har tagit sig igenom det ena teknikskiftet efter det andra, de har dumpat gamla framgångar för att sätta tänderna i det senaste nya – och de har varit märkvärdigt framgångsrika i detta.

Det är svårt att lyfta sig själv i håret. Flera av de stora företagen var på väg att stagnera när Wallenbergarna gick in på 1920- och 1930-talen. Familjesfären blev de hårdhänta ägare som Atlas och flera andra behövde. De kastade ut självbelåtna direktörer och lyfte in hungriga ingenjörer, ibland till trotjänarnas stora förtrytelse. Tryckluften var inte lika spännande som dieseln – men mycket mer lönsam. 

Atlas Copco

Det är svårt att hitta siffror på vad ”åldringarna” betyder. De exporterar från många länder, tjänsterna är numera minst lika viktiga som varorna. Den mest talande siffran är att de största företagen svarar för den helt överväldigande delen av näringslivets satsningar på forskning och utveckling (FoU). Det är på dem Sveriges teknologiska förnyelse hänger.

Den konkurrenskraften måste de få hjälp att slå vakt om. Det är livsviktigt för svensk ekonomi att de tekniska högskolorna håller hög klass, att gymnasiernas yrkesprogram drar till sig framtidens skickliga yrkesarbetare, och att kluriga uppfinnare och innovatörer hjälper bolagen att hålla sig vid teknikfronten. Att locka fler tjejer till industrins utbildningar är en av utbildningsväsendets viktigaste uppgifter. Ryktena att Ericsson försöker svälta sig ur sin kris är illavarslande. Måtte fler företag hitta sina nya miljarder i vakuum och andra oväntade tekniker. Måtte Sickla visa vägen mot framtiden!

 

Läs också:

Yrkeseleverna behöver mer praktik, inte mer engelska 

Studenternas slappa kurser är rent slöseri

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!