Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Det räcker inte med nya ministrar, Löfven

När Stefan Löfven grunnar över regeringsombildningen måste han inse att det inte bara är några ministrar det är fel på. Hela regeringskansliet behöver göras om i grunden.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Att regeringen Löfven har svårt att få någonting gjort beror inte bara på det parlamentariska läget och på enskilda statsråds brist på handlingskraft. Problemen sitter djupare än så.

De 5 000 anställda i regeringskansliet arbetar i en organisation som motverkar samordning och överblick. Stuprören mellan departementen hämmar greppet om helheterna. Som organisation hör regeringskansliet till de mest dysfunktionella apparaterna i landet.

Det är i samordningen och styrningen som mycket brister, men frågan om kejsarens kläder är tabu. För snart tio år sedan snuddade ansvarskommittén vid den och andades lite försiktigt om en översyn av regeringskansliet, men den ansatsen blev djupt begraven.

Andra statliga utredningar går runt problemet som den hetaste gröt. Rekordet tog den utredning som föreslog mer resurser till Statskontoret för att detta skulle hjälpa regeringen att förbereda direktiv till utredningar och annat viktigt – just det som regeringskansliet är avsett att göra.


När frågan ändå ställs går en del nuvarande och före detta statsråd och statssekreterare genast i försvarsställning. Harmen lämnar ibland inget tvivel om hur personligen angripna de känner sig. Men det behöver inte vara så.

Institutioner må vara illa navlade, det finns ändå alltid kloka människor som kan göra ett gott dagsverke trots de strukturella ofullkomligheterna. Goda strukturer behövs inte för de skickligas skull, de ska vara korsetten som håller medelmåttorna uppe.

Vad man skulle behöva är ett regeringskansli som fungerar som en enda myndighet – inte bara till namnet, som det faktiskt numera är – utan också till gagnet. Då skulle alla ingå i samma byråkrati, då skulle man ha en professionell myndighetsledning på fem-sex personer, med ambitionen och kraften att hålla samman helheten, att säkra kvaliteten på de enskilda delarna, men också att återvända till Axel Oxenstiernas ord i 1634 års regeringsform, att kollegierna "skola räcka varandra handen, till konungens och riksens nytta". I en sådan organisation skulle stuprören slås sönder och avdelningarna glädjas åt att arbeta med varandra.

Med ett samlat regeringskansli skulle förutsättningarna för samspelet med myndigheterna förändras. I dag har många myndigheter klagat över att deras ärenden hanteras av någon enstaka juniorhandläggare, utan perspektiv på det ansvarsområde det gäller.


Den politiska styrningen skulle ligga hos statsråden och deras staber. Med statssekreteraren som chef skulle staben beställa underlag och förslag från den professionella kansliorganisationen. En stark beredningsorganisation gör att politiken och statsmakterna lättare kan komma till sin rätt. Politiken blir mer kraftfull om beredningen blir bättre och mer allsidig.

Regeringsombildningen ger Löfven möjligheten att flagga för en stor översyn av hela regeringsapparaten. Det är angeläget att den blir av, om denna och kommande regeringar ska kunna styra det framtida riket mer effektivt än nu.

 

Läs också: Sluta gnäll om pensionen, LO

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!