Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Det räcker inte med att anställa fler poliser

Fler poliser kan öka flaskhalsarna senare i rättskedjan, skriver Gunnar Wetterberg. Foto: SUVAD MRKONJIC / BILDBYRÅN

Punktinsatser för polislöner eller åklagare är välkomna, men ställer i värsta fall till med problem därför att andra länkar inte hänger med.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

I mitten av mars föreslog Polisförbundet att regeringen tillsätter en polisberedning, efter mönster från försvarsberedningen. Men det räcker inte. Det är hela rättskedjan som behöver ses över. 

Häromveckan var jag med när poliserna i väst hade stämma. Vid lunchen kom vi att prata om upprustningen av polisen och att det lett till fler ingripanden.

”Men vilken nytta gör det, när Kriminalvården har 99,7 procents beläggning på anstalterna”, undrade min bordsgranne.

Jag vet inte om just det var en överdrift, men sådana flaskhalsar finns det lite varstans i systemet. Väntetiderna på undersökningar från Nationellt Forensiskt Centrum (tidigare Statens Kriminaltekniska Laboratorium) leder till längre häktningstider och därmed ökade kostnader.

Polisbrist är inte enda problemet

Ibland har rättsväsendet ont om folk för de administrativa uppgifterna. Det betyder förseningar i rättskedjan när pappersarbetet kring delgivningar och inkallande av vittnen drar ut på tiden. I värsta fall leder det till att planerade huvudförhandlingar måste ställas in, och så går dyrbar domartid förlorad.

Statskontoret har nyss kommit med en rapport om de prognoser som myndigheterna i rättskedjan ska göra. ”Inom få politikområden är statliga myndigheter så beroende av varandra som inom rättskedjan”, konstaterar Statskontoret, men precisionen och användningen är inte tillräcklig. 

”För närvarande får Polismyndigheten ökade anslag. För att få full effekt av denna ökning behöver även verksamheterna vid de övriga myndigheterna inom rättskedjan byggas ut. Behovet av att se vilka effekter satsningarna ger i rättskedjans olika delar kommer med andra ord att vara extra stort under de närmaste åren.”

Ändå är en del av rättskedjans problem bara ett symptom på en mer omfattande sjuka. Bristen på assistenter går igen på det ena offentliga området efter det andra. I de senaste årtiondenas eufori över digitaliseringen kastade man ut biträdena med badvattnet. I dag är nackdelarna uppenbara. Sjuksköterskornas arbetsuppgifter banaliseras av bristen på biträden, lärarna och läkarna skulle få mer tid till elever och patienter om skolor och sjukhus skulle anställa fler assistenter.

Långa väntetider

Vägen dit går inte över öronmärkta pengar till den ena eller andra behjärtansvärda assistentkategorin. Ansvaret för att verksamheter fungerar och är rationellt bemannade ligger på deras chefer och arbetsledare. 

På så vis är rättskedjans uppdelning mellan domstolar, åklagare, polis, kriminalteknik och kriminalvård pedagogisk: då blir det så tydligt vad bättre samordning och administrativt stöd skulle kunna göra för att täta gliporna. 

Men förlusterna i samhällsnytta blir inte mindre därför att de döljs i mycket större apparater som skolväsendet och sjukvården. Biträden och assistenter behövs för att domare, läkare och lärare ska kunna ägna sig åt kärnan i sina yrken.