Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

De broilers som styr Sverige behöver livserfarna kolleger

Många i politikereliten har bristande erfarenhet av vanligt arbetsliv. Det undergräver förmågan att genomdriva viktiga reformer. De behöver medelålders kolleger med fötterna i arbetslivet. Foto: ALL OVER PRESS

Politikens bristvara är varken ungdomar eller pensionärer. Det är de erfarna medelåldringarna som saknas mest.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Häromdagen berättade en bekant 50-åring om sin dotter. Hon var intresserad av samhällsfrågor, men ville inte gå in i något parti. Han gjorde sitt bästa för att få henne att ta sitt ansvar, sade han.

"Mittåt", svarade jag. "Det är du som ska ta ditt ansvar. Det är du som behövs i politiken."

En del av oss är bekymrade över att reformerna stagnerat de senaste mandatperioderna. Till en del beror det på den besvärliga parlamentariska situationen, som förvärrats av att de två stora minoriteterna låst sig i en fruktlös blockpolitik.

Men det handlar också om rekryteringen. Vi skördar den draksådd som såddes i början av 1970-talet, när partierna välsignade sig själva med partistöd, politiska sekreterare och sakkunnigtjänster. 

Mot partitoppen utan erfarenhet av vanligt arbetsliv

Då öppnades pärleporten för många av mina jämnåriga, som gick direkt från ungdomsförbund och studentpolitik till köttgrytorna, ofta utan att göra klart sina studier och ännu mindre något ”vanligt” arbetsliv. 

Somliga tog sig direkt in i rikspolitiken, utan den mellanlandning i kommuner och landsting som dittills hade varit den normala lärogången för politiskt ansvar.

I dag har denna generation och deras senare kollegor tagit över det mesta av det politiska beslutsfattandet. Det har betänkliga följder för beslutsfattandet. De är inte dumma – tvärtom visade Torsten Persson och hans forskarkollegor vid ett SNS-seminarium för ett tag sedan att de förtroendevalda hade bättre mönstringsdata än folk i gemen.

Istället är det erfarenheten som är problemet. För ungdomsförbundare och studenter är ingångslönerna i politiken ofta betydligt högre än de kan få på den reguljära arbetsmarknaden. Därför söker många sig dit. För den som varit yrkesverksam i 15-20 år är det inte alltid lika ekonomiskt attraktivt att bli heltidspolitiker, särskilt inte om hon eller han varit någorlunda lyckosam i sin gärning.

Erfarna politiker kan grilla sina experter

När jag arbetade som tjänsteman i regeringskansliet och på Svenska Kommunförbundet mötte jag statsråd och kommunalråd som skaffat sig en gedigen yrkeserfarenhet innan de blev förtroendevalda. Det betydde att de kunde grilla sina experter och tryggt avfärda våra värsta stolleprov. 

Å andra sidan vågade de också satsa på projekt som den allmänheten till en början var skeptisk till, men politikerna hade auktoriteten och viljan att göra dem ”politiskt möjliga”.

Det är den auktoriteten som broilergenerationen överlag haft svårt att skaffa sig, även om det naturligtvis finns undantag. Den som bottnar i egna erfarenheter har för det mesta också ett nätverk utanför partipolitiken. Då kan man bedöma vad som är angeläget, och man vet hur det går till att övertyga människor även om det som kan verka besvärligt.

För representativitetens skull kan det säkert vara bra om det står både unga och äldre på höstens listor, men det är inte där skon klämmer i första hand. Partierna skulle behöva rekrytera många fler 40–50-åringar utifrån, som står mitt i arbetslivets iakttagelser och idéer.   

Kanske måste man då höja riksdagsmannaarvodena, men varför inte? Då kan man i stället dra ner på en del av dagens kommunikatörer.

 

Fotnot:

I tv-spelaren ovan syns det senaste avsnittet av Ledarsnack. Denna gång om varför en S-M-regering vore bra för Sverige.

 

Läs också:

Här är missarna i nya pensionsreglerna

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!