Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Corona lär oss att naturen kvaddar våra beräkningar

Här en bild av den tropiska stormen Humberto i AtlantenFoto: NOAA HANDOUT / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Den moderna människan tar modeller till hjälp för att förutsäga framtiden – men vi förmår inte räkna in naturens udda ingrepp.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

De första dagarna påpekade sakkunniga att coronaviruset smittar mindre än säsongsinfluensa och att de första tecknen tydde på att dödligheten knappast var högre. Men efter hand har andra aspekter tagit över. Bristen på immunitet och vaccin bäddar för ett mer våldsamt förlopp och värre följder än vid influensa. Coronafallen riskerar att tvinga sjukvården till motbjudande val mellan liv och död i alldeles för många fall.

Därför griper statsmakterna till åtgärder som antagligen kommer att sänka bnp och leda till utslagning av företag och sysselsättning, trots stimulans och stöd. 

Skälet för de hårda åtgärderna är att fördröja smittspridningen. Genom att bromsa rörelserna i samhället och stänga ner mötesplatserna kommer sjukdomsfallen att spridas ut över en längre tid. Därmed får sjukvården större möjligheter att hjälpa alla som behöver det och slipper prioritera mellan dem som riskerar att dö.

Åtgärder mot corona

Möjligen närmar vi oss en nästa fas. När sjukvården hunnit rusta sig för att ta emot fler patienter kanske de breda restriktioner kan lätta. Genom att fortsätta värna de mest utsatta kan fler återgå till normala rutiner, också därför att våren och försommaren möjligen bromsar spridningen.

Men det ligger i framtiden. Hittills är detta ett av de intressantaste exemplen jag upplevt på hur ett civiliserat samhälle väger av olika risker mot varandra. Att människor accepterar att liv går före jobb kan i och för sig bero på den oresonliga rädslan för farsoter, men ändå. Det är vackert.

Men det finns vidare lärdomar att dra. Vi tar ekonometriska modeller till hjälp för att förutsäga framtiden – men förmår inte räkna in naturens udda ingrepp. Samtidigt är vi medvetna om att några av dem kan inträffa – och då borde vi ha med det i vår beredskap.

Det mest spektakulära kan man lämna därhän. År 536 drabbades jorden av en asteroid eller ett vulkanutbrott. Antagligen hände det något liknande två år senare. Samtida krönikörer berättar att solen försvann under fyra år. Kylan och missväxten drabbade hela jorden. Kanske dog en tredjedel av världens invånare. 

Det kan hända igen, men förhoppningsvis drabbas inte våra släktled av något värre än flygstoppet efter Eyafjallajökul.

Men andra ”utomekonomiska” risker är mer överhängande, inte bara nya pandemier. Den moderna människan måste vara beredd på att naturen kvaddar beräkningarna.

Klimatförändringarna är riskfaktor

De uppenbara farorna har med klimatet att göra. Det är klokt och sunt att försäkringsbolagen vägrar försäkrar nya hus som ligger för nära vattnet och höjer premierna för dem som redan byggts där. Osäkerheterna om klimateffekterna är stora, men det är rimligt att de som tar risken får betala. Försäkringskollektivet ska inte behöva stå kostnaden för de riskbenägnas sjöutsikt.

De är inte de enda. Gudrun kostade skogsägarna flera miljoner kubikmeter. Häromåret slog skogsbränderna till. Det är rimligt att skogsägare tar konsekvenserna och blandar sin gran med tall och björk, för att minska brandrisken. Det är också rimligt att staten minskar betestrycket, så att det inte kostar lika mycket att plantera något annat än gran. Idag straffas jaktlag för att de har skjutit för många älgar – i stället borde det vara straff på att skjuta för få.

 

Så kan du förbereda dig för kriser