Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Byråkratiska fånerier får inte fälla en klok reform

Mellanboendet borde vara en del av svaret på många människors önskan att få leva ett normalt, verksamt liv så länge som möjligt, även när man blir skröpligare och får lite svårare att röra sig.Foto: DN

I framtiden kan fler äldre komma att söka sig till det nya mellanboendet. Det skulle avlasta kommunernas pressade äldreomsorg.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Häromveckan var jag på Förvaltningshögskolans dag i Göteborg. När politiker och tjänstemän lyssnade på föredrag handlade mycket om demografin, om de allt fler äldre och om kommunernas pressade ekonomi.

Från golvet berättade Mölndals kommunalråd Kristian Vramsten (M) om stadens satsningar på trygghetsboende och kanske också mellanboende för äldre.

Då blev jag alldeles varm i hjärtat. Jag tror att jag hörde till de första som använde termen mellanboende för bortåt 20 år sedan, och jag har gång på gång kommit tillbaka till den. ”Vi skulle behöva ett ’mellanboende’, vanliga lägenheter, utan trösklar, med vida portar och gott om svängrum i våtutrymmena”, skrev jag för några år sedan. ”Hyran borde betala en undersköterska i varje trappuppgång.” 

Mellanboende kan minska välfärdstryck

Mellanboendet borde vara en del av svaret på många människors önskan att få leva ett normalt, verksamt liv så länge som möjligt, även när man blir skröpligare och får lite svårare att röra sig.

Men mellanboendet kan också bidra till att lösa den offentliga ekonomins besvärliga paradox. Den ökade produktiviteten fördubblar våra realinkomster ungefär vart trettionde år, men staten och kommunerna får det ekonomiskt allt svårare. Det beror på att våra ökade inkomster visserligen ökar skatten, men i kommuner och landsting är löner den överlägset största utgiften – och den ökar i samma takt. Eller kanske ännu mer, när det blir ont om vårdpersonal och lärare.

Om inte pengarna kommer till behoven, så måste behoven komma till pengarna. Om kommunerna och landstingen får det svårare att möta alla behov, då måste fler vara beredda att betala mer ur egen ficka. Och det är där mellanboendet kommer in.

Mellanboendet skulle vara vanliga hyres- eller bostadsrätter. Många äldre som flyttar in skulle antagligen ha rätt till kommunalt bostadstillägg, men en stor del av hyran eller avgiften skulle de själva stå för.

Ju fler som bor på mellanboenden, desto färre kommer att behöva hemtjänst. Och när hemtjänsten ändå kommer, så kommer den till bostäder som det är lättare att arbeta i än de flesta vanliga lägenheter.

Gör det lättare att söka mellanboende

Det betyder att äldreomsorgens kostnader avlastas. Det kommer att behövas, eftersom antalet demenssjuka med stor sannolikhet kommer att öka när de som fyllt 80 blir allt fler – och kostnaderna för demensvården svarar redan för ungefär hälften av äldreomsorgens budgetar. Genom att fler använder sina egna inkomster och besparingar kan kommunerna och landstingen lättare hjälpa dem som behöver mest stöd från andra.

Därför hoppas jag att Mölndal och många fler bygger mellanboenden. Men också att det blir lättare att söka sig till dem. När vi försökte övertala min mor att flytta hittade hon 15-20 olika boenden på Malmö stads hemsida – men hon fick bara ställa sig i kö till ett av dem.

Tyvärr är det fortfarande krångligt, vittnade andra på Förvaltningshögskolans dag. Det borde kommunerna genast ta itu med. Byråkratiska fånerier borde inte få lägga fälleben för en klok boendeform. Varför inte skapa gemensamma köer grannkommuner emellan?

Därför är jätteproppen Orvar en så stor utmaning för kommunerna.