Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

Att stoppa avverkningen är ingen bra klimatåtgärd

Avverkningsförbud skulle bromsa alternativen till fossila bränslen, skriver Gunnar Wetterberg.
Foto: NILS JAKOBSSON / BILDBYRÅN

Den svenska skogspolitiken hotas av EU:s miljöopinioner. Sverige måste mota mupparna med forskning och förklaring om skogens klimatnytta.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

När EU ska skärpa klimatåtgärderna glunkas det om stopp för avverkning som ett medel. Medlemsstaterna skulle åläggas att freda en tredjedel av sina skogar. 

Från skogsnäringen har ryggmärgsreflexen varit given: håll EU borta från skogen! Skogspolitiken ska vara nationell. Det var utgångspunkten när Sverige gick med i EU, och därför ska vi avvisa varje inblandning.

Men det håller inte. EU är viktigt för att hantera de stora, gränsöverskridande hoten. Klimatpolitiken är EU:s viktigaste gemensamma projekt. Kolsänkorna är helt avgörande för vår möjlighet att bromsa utsläppen. Jordens växtlighet är en av de viktigaste sänkorna. Därför måste skogen och träet bli centrala delar av klimatstrategin.

Argumentationen mot avverkning är bestickande. Om ett träd fälls och blir papper som eldas upp, då frigörs allt kol som hade lagrats. Det tar årtionden innan nya plantor hinner lagra lika mycket. Därför skulle ett avverkningsförbud minska utsläppen.

Men det finns viktiga invändningar. 

Allt trä blir inte papper. En stor del blir sågat virke, bräder och balkar till hus och andrabyggen. Ju mer vi bygger i trä, desto mer förlänger vi kolsänkorna. I dag står byggsektorn för bortåt 20 procent av världens utsläpp. Mer trä – mindre CO2.

Mer och mer av det som blir över efter sågningen ersätter kol och olja. Papper blir förpackningar, tallolja blir diesel, och nya träbaserade material ersätter plast.

Ju mer trä vi använder, desto mer lönsamt blir det för markägare att plantera. Ökad träanvändning betyder mer skog, kanske inte så mycket i Sverige som i resten av Europa, där avskogningen behöver vändas.

I Sverige finns flera hundratusen skogsägare, som sköter sina skogar på många olika sätt. Långt ifrån all skog brukas ”industriellt” – vi är många som vårdar hyggesfria blandskogar. Det hyggesfria skogsbruket borde mätas och tas med i de svenska beräkningarna.

Skogsdebatten belyser Sveriges EU-dilemma.

Avverkningsförbudet skulle bromsa alternativen till fossilen. Tvärtom borde ett aktivt skogsbruk och mera trä i byggen och material höra till EU:s viktigaste verktyg i klimatpolitiken. Men då måste Sverige leverera väl underbyggd kunskap om plus och minus när det gäller skogen som kolsänka och alternativ till olja och kol. 

Tillsammans med andra ”skogsstater” som Finland och Österrike (som är en föregångare när det gäller att använda korslimmat trä i stället för betong i byggen) borde Sverige låta forskare och institut belysa hur skogen kan bidra till att uppnå miljömålen. 

I själva verket belyser skogsdebatten Sveriges EU-dilemma. Trots att vi varit medlemmar i 25 år har vi inte vant oss vid att hantera den gemensamma politiken. Den svenska förvaltningen borde vara mycket mer aktiv i Bryssel. Skog och trä är ett bra exempel på hur vi skulle kunna bidra till att utveckla unionens arbete, men då måste vi förklara hur och varför. 

Bryssel är den svenska politikens allra tyngsta arena – det är dags att EU-arbetet får all den kraft som krävs. Också för skogens skull.


Gunnar Wetterberg är författare till boken Träd: en vandring i den svenska skogen (Albert Bonniers 2018).