Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunnar Wetterberg

De nordiska länderna borde utnyttja sin makt

Sveriges Stefan Löfven, Finlands Juha Sipilä, Danmarks Lars Løkke Rasmussen, Norges Erna Solberg och Islands Eygló Harðardóttir vid Nordiska rådets möte i Köpenhamn 2016. Foto: / POLFOTO / IBL BILDBYRÅ / IBL BILDBYRÅ/IBL IBL

Tillsammans är Norden en av de tio största ekonomierna i världen. Den tyngden borde de nordiska länderna utnyttja mer effektivt.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Den 11 september röstar Norge. Arendalsuka – det norska Almedalen – inleddes häromveckan med en rivig debatt mellan nio partiledare. 

Det var mycket roligare än det nuförtiden är i Sverige. De talade i munnen på varandra, de slogs mellan blocken, men också inom dem. Höyres stödpartier angrep Erna Solberg för att hon låtit Fremskrittspartiet ta hand om integrationen. Senterpartiet är på frammarsch, har ställt sig till vänster – men talade om invandring på ett sätt som skulle ha fått Annie Lööf att rysa. Flera betonade kristendomens betydelse för de norska värdena, och mina vänner bekräftade – de kristna väljarna är en omsvärmad väljargrupp.

Men det märkligaste var det som aldrig kom upp. Hela debatten vände sig inåt – i ett land som flödar av lax och olja. Ska skatten sänkas eller höjas – det var kärnan i tvisterna mellan de nio.

Norden vänder sig inåt

Likadant är det i de andra nordiska länderna. Norge har problem med oljepriset, Finland med omställningen efter Nokia – men de flesta av världens premiärministrar skulle nog ändå avundas Norden våra inhemska ”problem”.

De verkliga bekymren ligger inte hemmavid. Före debatten genrepade några gamla norska utrikesministrar med ett samtal om världen. Då tornade bekymren upp sig. Brexit påverkar Norge nästan lika mycket som EU, Putin är granne i norr, Trump skakar grundvalen för den norska säkerhetspolitiken och den öppna världsekonomin. Och då lämnade de ändå Asien därhän – varken Nordkorea eller spänningarna i och runt Kina kom upp.

Det är inte bara Norges problem, utan hela Nordens. Men vad kan vi göra åt dem? Inte så värst mycket – åtminstone inte var för sig. Då är vi reducerade till åskådare, som får sitta och hoppas på det bästa.

Om de nordiska regeringarna samsades om gemensamma linjer skulle EU, Nato och G20 lyssna.

Därför borde det föras en helt annan debatt. Tillsammans skulle bilden vara en helt annan. Med drygt 25 miljoner invånare hör Norden till de 10-12 största ekonomierna i världen. Det ger Norden en tyngd och betydelse, som de fem staterna borde utnyttja mycket mer effektivt än i dag. Om de nordiska regeringarna samsades om gemensamma linjer i dagens internationella turbulens, då skulle EU och Nato och G20 lyssna – också på de nordiska länder som står utanför.

De nordiska länderna är dessutom varandras mest försummade möjlighet till tillväxt. När gränshinder försvinner expanderar ekonomierna – medborgarna får i ett slag en mycket större arbetsmarknad, företagen får mer kvalificerad arbetskraft att välja emellan och en bredare bas för sin försäljning. De viktigaste hindren för rörligheten är skatter och socialförsäkringar, intygar de nordiska ambassadörerna i Oslo. 

Varför inte låta juristerna skriva gemensam lag för dem som flyttar mellan länderna? För hundra år sedan klarade de av att ge oss en gemensam civilrätt och den mest radikala äktenskapsbalken i världen – nu borde de lagkloka få uppdraget att åstadkomma den nordiska arbetsmarknaden 2.0. Det kan åstadkomma någon eller ett par promille extra bnp om året, inte kattskit i det långa loppet.

 

Fotnot: Gunnar Wetterberg medverkar tisdagen den 29/8  i ett seminarium om Norden från Östersjöfestivalen, som sänds i SVT Forum klockan 14:20.

 

Läs också:

EU:s krav hotar det svenska landskapet 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!