Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Gruvligt socialistiskt, Sjöstedt

Illrött. Jonas Sjöstedt hade regionsanpassat sitt sommartal i Umeå.
Foto: Rolf Höjer

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Tänka sig: en vänsterpartist engagerar sig i äganderätten. Det är sensationellt.

En av poängerna i Östermalmsbon Jonas Sjöstedts sommartal i sin gamla hemstad Umeå var att den så kallade mineralersättningen ska höjas kraftigt.

Det har Sjöstedt förvisso krävt tidigare, men just Västerbotten är väldigt populärt bland de gruvbolag som dammsuger Sverige efter olika mineraler och det gäller ju att anpassa innehållet till publiken. Ett sommartal på Östermalm hade väl handlat om att beskatta höginkomsttagarna ännu mer. I nationen med världens högsta marginalskatter.

Nåväl. Ända fram till 1993 fanns i alla fall ett Kronoandelsinstitut som gav staten rätt att bli hälftenägare i varje gruvprojekt. Gissa vilket parti som ville behålla den lagparagrafen? Vänsterpartiet, förstås.

Enligt nuvarande minerallag har markägaren rätt till 1,5 promille i ersättning av produktionsvärdet, medan staten får 0,5 promille. Det är objektivt sett en urusel affär för markägaren och nästan gratis för gruvbolagets aktie-ägare, så Sjöstedts försvar av äganderätten är vid en första anblick mycket välkommet.


Men de socialistiska ränderna försvinner förstås inte från en vänsterledare. Sjöstedts kräver att mineralersättningen från gruvdrift måste höjas till hela 10 procent. Men markägaren ska nöja sig med 0,5 procent, medan resterande 9,5 procent ska tillfalla staten i en speciell gruvfond.

Ja, sådan är fondsocialismen. Du må äga marken men staten ska ha 95 procent av din avkastning!

Denna särskilda gruvskatt ska gå till infrastruktur och utbildning. Och vidare "se till att det finns bostäder, skolor, barnomsorg och annan offentlig service när det flyttar in folk till gruvområdena." (AB 23/1).

Med denna logik borde rimligen också de kunskapsintensiva företagen i Stockholmsregionen påföras en särskild, ska vi säga, "Kompetensskatt" så att det plötsligt finns tillräckligt med bostäder i Stockholm.

Det finns en gammal populär slogan - inte minst i de norra delarna av vårt land - om att de intäkter som företag genererar av naturresurser per definition ska återbördas till respektive region.


Sverige skulle alltså begåvas med ytterligare ett - och möjligt ännu mer - komplicerat utjämningssystem. Sanningen är ju att många Norrlandskommuner redan i dag är stora nettomottagare i det kommunala inkomst- och skattteutjämningssystemet. Och de infrastrukturinvesteringar Sjöstedt efterlyser betalas redan i dag till absolut största delen av boende söder om Dalälven.

Hur ska sedan en naturresurs definieras? Ingår gynnsamma vindförhållanden? Ska inte vindkraftsägarna också betala till en fond?

Sjöstedt har rätt i att gruvbolagen kommer alldeles för billigt undan. Men privat eller kommunal mark ska inte per automatik och plötsligt bli statlig om man hittar järnmalm.