Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Grekerna måste också visa solidaritet

Finansminister Yanis Varoufakis, som kallat Greklands långivare terrorister, avgick för att hjälpa statsminister Alexis Tsipras enas med euroländerna. Stolt över att vara föraktad av kreditgivarna, skrev han. Foto: Petros Karadjias

Mången turist i Grekland har genom åren förundrats över att det sticker upp armeringsjärn från nästan varje tak. Förklaringen?

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Pinnarna påvisade att det inte var ett färdigt hus och därför befriat från fastighetsskatt.

Sedan Grekland började krisa och tvangs be om nödlån har regeringarna försökt att höja skatter och upprätta någon form av skattemoral. Men intäkterna har inte tagit sig.

Mats Sjöstrand, tidigare chef för svenska Skatteverket, for till Grekland 2013 för att hjälpa till att få ordning på den grekiska myndigheten.

I DN berättar Sjöstrand om hur allt var mycket värre än uppdragsgivaren Internationella valutafonden hade föreställt sig: "Att korruptionen var utbredd var väl känt, men att kompetensen helt saknas är inte lika känt."

Sjöstrand menar att krävs en grupp på fem, tio besjälade greker får bygga upp en ny institution, med internationell hjälp. Det görs inte i en handvändning.

Men det krävs också att den politiska ledningen verkligen vill få ordning på skattebetalandet. Så är det inte nu. I stället förklarar höga regeringstjänstemän och politiker, anonymt givetvis, att Greklands ekonomi skulle kollapsa om folk tvingades betala sina skatter. Det bleve ingen köpkraft kvar.

Sådana resonemang gör andra EU-länder galna. Inte minst staterna i gamla Östeuropa, som ofta har lägre levnadsstandard än Grekland. Estland, Lettland och Litauen tuggade i sig mycket tuffa sparpaket under finanskrisen. BNP sjönk rejält, för att senare vända upp. Men Baltikum är ännu inte ikapp det dalande Grekland.

Så deras lust att finansiera åtstramningsaverta greker är begränsad. Det samma gäller Slovakien, som också är med i valutaunionen.

De länderna är inte tunga inom eurogruppen. Men tillsammans har de lika många invånare, 11 miljoner, som Grekland.

Indirekt fordras också hjälp av övriga EU-länder. Där finns stora Polen, knappt 40 miljoner, vars nationalinkomst per person är betydligt lägre än Greklands. För att inte tala om de riktigt fattiga länderna Bulgarien och Rumänien,

Det är förståeligt att människor i ett land där allt går utför spotskt försvarar sin stolthet och röstar nej till förslag som gör att det blir sämre innan det, kanske, blir bättre. Det är väl så givet att de länder som bitit ihop om sina sparpaket inte har lust att sponsra bättre bemedlade som inte rättar mun efter matsäck.

Så länge grekerna inte är solidariska med varandra, betalar sin skatt för att finansiera sin krympande välfärd, kommer de att ha svårt att övertyga andra länders medborgare att stå för broderskapet.

För Europas framtid är det viktigare att medborgarna i Östeuropa känner sig schyst behandlade än att grekerna gör det.

Om länderna i eurozonen inte mycket snabbt når en trovärdig lösning med Grekland är valet givet. Hellre Grexit än en pyrande vrede i ett tiotal små och större stater som ännu ser EU som vägen framåt.