Oppositionsledare tar gärna i så rutorna skallrar när de kritiserar regeringen. Men när Ulf Kristersson (M) kallar migrationsbråket mellan S och MP för ”ett politiskt haveri” är det inte överord.
I onsdags sade Stefan Löfven, på besök i Malmö, att Sverige ”ska inte ha fler flyktingar, vi ska ha färre.” Statsministern blev snabbt snabbt och ilsket tillrättavisad på Twitter av sin vice statsminister, Isabella Lövin (MP), och det andraspråkröret, Per Bolund (MP): Detta är enbart S-politik! Regeringen driver en helt annan ”rättssäker, effektiv och human” migrationspolitik, lät de meddela.
Löfven framstår som svag samtidigt som en infekterad spricka i regeringen har lagts i öppen dager.
Dramat blev än mer ovärdigt när Löfvens pressekreterare hastade ut med beskedet att statsministern inte var statsminister när han uttalade sig i Malmö utan socialdemokrat: ”Det han redogjorde för har varit socialdemokratisk politik sedan maj 2018.”
Miljöpartiet och gymnasielagen
Det är en pinsam fars som utspelas - inom ett oerhört brännande politikområde - och Socialdemokraterna har bäddat för det:
Man tog in Miljöpartiet i regeringen efter valet 2018 i stället för att bilda en ren S-regering. Därmed kan MP backa upp sina radikala krav med hot om att spräcka regeringen.
Lärde sig S ingenting av konflikten om gymnasielagen i slutet av förra mandatperioden?
I Januariöverenskommelsen fick småpartierna allt de pekade på inom migrationsområdet. S gick med på att lätta på reglerna för familjeåterförening och har förbundit sig att driva på för ”en ny humanitär skyddsgrund” i den parlamentariska migrationskommittén.
Ovanpå det lade man sig, helt oförklarligt, platt i frågan om arbetskraftsinvandring. Alliansens naiva reform, med öppna spjäll för okvalificerad arbetskraft och stora möjligheter att bluffa sig till uppehållstillstånd, ska fredas.
Det borde därför inte förvåna S att Sverigedemokraterna nu är de röda hack i häl.
Stram retorik och samtidigt MP-politik - det går inte ihop
Men maktpartiet tycks ha gripits av panik. Därav Löfvens uttalande - och migrationsminister Morgan Johanssons bestämda besked, nyligen, om migrantbåtarna på Medelhavet: Vi har gjort vårt, andra får fördela migranterna emellan sig.
Kanske var även Johansson ute och solokörde. MP är inte roat.
Januarigänget har inte ens firat ettårsjubileum men regeringen skakar och Socialdemokraterna är i opinionsmässig kris. Det är tre år till nästa val.
Om S tror att lösningen är att prata och signalera en tuffare linje, men föra en MP-politik i praktiken, lever de i förnekelse. Enligt den egna valanalysen var partiets otydliga linje i migrationsfrågan en förklaring till det usla valresultatet.
Det är dags att nyktra till.
Bäst för Sverige vore att S gör slut med MP och gör upp med M om flykting- och arbetskraftsinvandringen. De små januaripartierna skulle förstås gå i taket.
Men då får de väl göra det.