Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Gör det lätt att porta ligister från badhus och bibblor

Angered Arena, där en tioårig flicka smygfotades i bara trosorna av en man i simhallens omklädningsrum 2013.Foto: ANDERS YLANDER / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN
Bibliotek är kunskaps- och bildningsoaser och kan i bästa fall fungera klasskompenserande. Där ska alla barn, fullvuxna och seniorer kunna känna sig trygga.Foto: SHUTTERSTOCK

Inga barn, vuxna eller äldre ska behöva vara rädda för att gå till badhuset eller bibblan. Därför krävs ett verksamt tillträdesförbud för fridstörare.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Fem år, så lång var inkubationstiden mellan journalisten Paulina Neudings ledare om stök och bråk på landets bibliotek, och tisdagens rapport från Brå, som öppnar för att fridstörare ska kunna portas från bibliotek och simhallar. 

För är det något vi kan i Sverige så är det att undvika effektiva lösningar på akuta ordningsproblem. Omsorgen tycks ofta vara större för dem som trakasserar än för deras offer.

Det var i maj 2015 , i en ledare i Svenska Dagbladet, som Paulina Neuding sammanfattade en rad artiklar i lokalpressen om bråk på landets bibliotek: unga män som hotade och trakasserade personal och besökare, väktare eller polis som tillkallades, öppettider som bantats.

Rasismanklagelserna kom som ett brev på DN Kultur: Neudings egentliga ärende var att peka ut invandrare genom att lömskt använda ord som ”kusiner” och ”gäng”, skrev bibliotekarien Gustav Almestad

Göran Greider tyckte sig se en reaktionär ”bibliotekshöger” och generalsekreteraren för Svensk biblioteksförening twittrade om att utmana ”tysthetsnormen”. 

Debattklimatet hade förändrats men någon snabb åtgärd vidtogs inte.

I övrigt behandlades problemet som en socioekonomisk fråga som bara kan lösas långsiktigt med mer resurser, dialog och fler fritidsgårdar. 

Självklart finns det sociala problem kopplade till stöket. Det är exempelvis inte ovanligt att missbrukare och hemlösa som söker sig till värmen i ett bibliotek är, eller upplevs vara, störande. 

Kruxet uppstår när det perspektivet blir a och o.

Fenomenet med stökiga gäng och sexuella ofredanden på badhus började uppmärksammas något år senare. Debattklimatet hade förändrats men någon snabb åtgärd vidtogs inte.

Det var till sist alliansen plus SD som i mars 2017 pressade regeringen Löfven att utreda tillträdesförbud i bibliotek och badhus. 2018 tillsattes en utredning som utmynnade i ett motvilligt lagförslag. I januari 2020 fick så Brå i uppdrag att kartlägga omfattningen av problemen. 

En lag som enbart omfattar de mest outhärdliga råskinnen är inget att ha.

Brå konstaterar lakoniskt att ”brott och störningar förekommer på de flesta simhallar och bibliotek” och att detta ”skapar otrygghet för besökare och har negativa konsekvenser för personalens arbetsmiljö”

Så kan vi inte ha det. Det är helt oacceptabelt att äldre och skolbarn inte vågar sig till bibliotekets frid och stimulans eller att barnfamiljer och tjejer undviker badhusens rekreation.

Men Brå noterar att det bara ”delvis” finns förutsättningar att tillämpa ett tillträdesförbud på simhallar och bibliotek, om man utgår ifrån ovannämnda lagförslag. Enligt detta måste det bland annat finnas ”risk för att personen ska begå brott eller allvarligt trakassera någon i den aktuella verksamheten.” Gällande biblioteken ska en person ”riskera att väsentligt störa verksamheten”.

Det duger inte. En lag som enbart omfattar de mest outhärdliga råskinnen är inget att ha. Besökare i badhus och bibliotek ska uppföra sig väl, punkt slut. Annars ska de kunna portas direkt av den verksamhetsansvarige.

Allvarligt, hur svårt kan det vara?