Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Göd inte bankerna

Foto: Thierry Monasse

Swedbank har två populära fonder: Allemansfonden och Kapitalfonden. En miljon svenskar har tillsammans 70 miljarder kronor sparade i dem. De har betalt 1,4 procent om året i avgift för att få aktiv förvaltning med målet att slå index.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Men fondförvaltarna har i prakten skuggat index de senaste tio åren, berättar SvD. Alltså har spararna förlorat pengar om man jämför med andra som valt en ren indexfond, i en sådan är avgiften runt 0,4 procent. Banken har däremot tjänat drygt 700 miljoner kronor extra. Om året.

Swedbank är inte en enda syndaren. SvD noterar att SEB:s Aktiesparfond, Nordeas Alfa och Handelsbankens Sverige/Världen-fond fungerar likadant.

Detta är förstås illa. Men inte alldeles förvånande. Bankerna är vinstdrivande företag med uppgift att skapa värde för sina aktieägare. Dessvärre ser många kunder banken som en slags statlig myndighet. De litar på bankpersonalen på samma sätt som de litar på doktorn eller domaren och glömmer att bankfolket faktiskt är försäljare.

Om bankanställda - och försäkringsbolagsfolk - alltid satte kundens ekonomi främst skulle inte 2,1 miljoner svenskar ha gjort avdrag för privat pensionssparande i deklarationen 2011. Finanspersonalen hade vägrat lågavlönade Vera att starta avdragsgillt sparande.

Detta sparande innebär att man skjuter upp utbetalningen av inkomsten och därmed skatten. När sparandet betalas ut räknas det som inkomst, och belastas med inkomstskatt för pensionärer.

Dessutom räknas denna pensionsinkomst med när man söker bostadstillägg. För många betyder det att sparpengarna går till hyran i stället för att staten hade stått för en stor del av boendekostnaden.

Ytterligt få personer tjänar på att ha privat pensionssparande. Vinnarna är bankerna och försäkringsbolagen som rakar in avgifterna. I verkligheten är alltså avdragsrätten en subvention till finansindustrin.

Politikerna borde ha avskaffat avdragsrätten för länge sedan. Finansminister Anders Borg såg till att den halverades från och med inkomståret 2008 - sedan dess får man bara dra av 12 000 kronor om året.

Då deklarerade Borg att avdragsrätten inte har något existensberättigande. Han förutskickade att "man vid upprepade tillfällen kommer att få återkomma till det".

Borg är uppenbarligen inte "man". För än finns det bedrägliga avdraget kvar, till glädje för banker och försäkringsföretag. Folksam önskar för övrigt att avdragsrätten ökar igen.

Att spara är bra, fler borde spara mer. En ekonomisk buffert innebär frihet. Men det gäller att spara rätt. Och då är det oftast bättre att spara i bankaktier än på bankens konton eller fonder. Bankerna ser bättre om sitt hus än ditt. Och det är naturligt.

Men det är motbjudande att politiken genom avdragsrätten förleder folk att förstöra sin ekonomi. Anders Borg måste bli man för att ta bort avdraget för privat pensionssparande.