Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Glada grisar är inte gratis

MÅSTE FÅ KOSTA. Vill man njuta av öppna landskap med välmående grisar och kor måste man också vara med och betala. Foto: Joachim Wall, Bildbyrån

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

De senaste decennierna har kött gått från att vara en lyxvara till att bli en basvara. Konsumtionen har ökat med 40 procent på 20 år. Men det är inte försäljningen av svenskt kött som ökar - fyra av tio biffar på tallriken är importerade, rapporterade Ekot i går. Svensk köttproduktion rasar; i fjol med hela 9 procent.

Jordbruksverket liknar situationen vid den när svensk textilindustri under ett par decennier knäcktes av utländsk import. I dag är det dock få svenskar som sörjer teko-industrins nedgång och fall. Enkla jobb har ersatts med mer avancerade samtidigt som svenska konsumenter kan handla importerade kläder billigt.

Är jordbruksbranschen annorlunda?

 

Lägre matpriser har onekligen inneburit ökat välstånd för svenskarna och nyttan är störst för dem med minst marginaler. Men man kan vara frihandelsvän och samtidigt oroa sig över att svensk köttproduktion minskar till förmån för utländsk. Billigt brasilianskt nötkött på Ica går exempelvis hand i hand med igenväxta svenska hagar och hotade arter.

Det är också ett problem när svenska bönder måste konkurrera med kött från länder med sämre djurskydd. Och det är meningslöst att ha stränga miljökrav i Sverige om biffen vi själva väljer har producerats på skövlad regnskogsmark.

I vissa fall beror den billiga maten helt enkelt på att andra tvingas bära kostnaderna, genom övergödda sjöar, ökad antibiotikaresistens eller svagt djurskydd.

 

Det finns ingen enkel lösning i sikte, men konsumenterna har en nyckel. Att uppröras över behandlingen av djuren samtidigt som man väljer storpack med billigt, utländskt kött i affären är paradoxalt. Vill man njuta av öppna landskap måste man också vara med och betala.

Branschen själv har också ett ansvar. När Scans vd Göran Holm i går kommenterade den minskade produktionen i Sveriges Radio sa han defensivt att "bra mat måste få kosta". Att sälja mat med ledsna hundögon är dock en dålig strategi. Rätt pris handlar inte om produktionskostnaden utan om vad kunden är beredd att betala.

Dessvärre har svenskt kött marknadsförts mer med flaggor än med sakargument. Och produktutvecklingen har varit eftersatt. I en tid när många konsumenter vill veta mer om matens ursprung är det ofta svårt att veta varifrån köttet kommer - eller ens om det kommer från en tjur eller en kviga.

 

Nu höjs kraven på ökat jordbruksstöd. I förra veckan sa exempelvis landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) att han tänker slåss för mer EU-stöd till svenska mjölkbönder. Höjda bidrag är dock en återvändsgränd som riskerar att försvaga kopplingen mellan producenter och konsumenter än mer.

Ett politiskt ingripande på EU-nivå för höjda miljö- och djurskyddskrav vore däremot vällovligt och ett sätt att jämna ut spelplanen för svenska bönder. Fram till dess borde världens strängaste djurskyddslagstiftning inte vara en nackdel som branschen beklagar - utan ett försäljningsargument.