Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Genusaktivismen hotar svensk forskning

De forskare som nu jagar en bot mot det nya coronaviruset ägnar sig knappast åt patriarkatatets påverkan på virushöljet.Foto: COLOURBOX

Regeringens vilja att jämställdhetsintegrera all forskning demoraliserar de fritt tänkande forskare som Sverige behöver.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Just nu kämpar forskare runtom i världen med att snabbt få fram ett vaccin mot det nya coronaviruset, eller åtminstone något läkemedel som kan ta udden av smittans konsekvenser. 

Men tillämpar de något köns- och genusperspektiv? Tycker Sveriges feministiska regering att de borde sätta sig ner och diskutera den saken innan de hastar vidare?

Kanske.

I Svenska Dagbladet skriver Erik Lindborg, docent i strömningsmekanik vid KTH, om sitt försök att få projektpengar till forskning om svaga stötvågor i akustiska fält. På Vetenskapsrådets hemsida informerades han om att han måste ”ange om köns- och genusperspektiv är tillämpligt” i hans forskning. Vare sig han svarar ja eller nej måste han motivera sitt ställningstagande.

Det är regeringen som ligger bakom detta. Den har instruerat Vetenskapsrådet att ”verka för att köns- och genusperspektiv inkluderas i den forskning som finansieras”. Enligt regeringen kommer detta att ”främja forskningens kvalitet och nytta”.

Fritänkande forskare demoraliseras av genusaktivismen

I akademins Sverige sitter i dag massor med forskare och undrar om de skenheligt ska tota ihop något lydigt flum om patriarkatets påvekan på elektroner eller virus, för att få pengar till sin forskning. 

Denna ideologisering är livsfarlig. Den gynnar lydiga medelmåttor som ”tänker rätt” medan forskare med integritet, som tänker fritt och egensinnigt, centrifugeras ut. 

I förlängningen skrämmer politiseringen till tystnad. Erik Lindborgs skriver symptomatiskt att hans kolleger befarar att han inte kommer att få några forskningspengar om han klagar offentligt.

På landets högskolor och universitet paras regeringens tilltag med en annan sorts munkavle, importerad från USA. Det handlar om identitetspolitisk aktivism och monumental lättkränkthet. Ingen får bli kränkt och alla kan anmäla alla för kränkande behandling. Den mest bagatellartade, narcissistiska irritation eller ledsenhet måste tas på blodigt allvar.

Från genusperspektiv till ”nationellt perspektiv”?

Ett groteskt exempel på detta är behandlingen av Inga-Lill Aronsson, lektor i musei- och kulturarvsvetenskap i Uppsala. Hon blev uppläxad av en vice prefekt och så kallad ”likavillkorsspecialist” efter att fyra studenter förklarat sig kränkta under en av hennes föreläsningar. Varför? Aronsson hade sagt n-ordet apropå en fråga om hur man söker på numera kontroversiella begrepp i äldre kataloger. 

Det ordet får bara sägas av någon som är svart eller rasifierad, enligt studenterna. Och universitetsledningen gick häpnadsväckande nog på samma linje. De tog bort den inspelade föreläsningen från nätet så att ingen annan skulle bli ”kränkt”.

Man kan knappt överskatta hur illa utvecklingen bådar för den högre utbildningen. Och, som Erik Lindborg säger, de som tycker att att dagens politisering är godtagbar eftersom den ändå är välmenande - vad säger de om en annan regim kräver att all forskning ska ha ”ett nationellt perspektiv”?