Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Riksdagen behöver en rejäl bantning

Foto: TT NYHETSBYRÅN
I en oändlig kö tassar riksdagens ledamöter fram till ålderspresidenten - i år, Beatrice Ask - för att kasta sina talmansröster i plenisalens gräsliga valurna.Foto: ANNA-KARIN NILSSON & TT NYHETSBYRÅN

Det är illa om medborgarna upplever att riksdagens makt utövas av en  undanglidande, grå massa.  

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Farbror efter farbror efter tant efter grabb. Det tog aldrig slut. I en oändlig kö tassade riksdagens ledamöter fram till ålderspresident Beatrice Ask för att kasta sina talmansröster i plenisalens gräsliga valurna.

Namnen på ledamöterna lästes upp allteftersom de överräckte sina valkuvert, och där fanns garanterat figurer som ingen utom den närmaste valkretsen någonsin hört talas om. 

Sveriges riksdag, med sina 349 ledamöter, är ovanligt stor i förhållande till folkmängden. Om vi nöjt oss med dansk nivå, till exempel, skulle runt 50 ledamöter ryka.

Ett skäl till mångfalden sägs ha varit att Tage Erlander inte ville ge alltför många ledamöter sparken när tvåkammarriksdagen - med 382 platser - omvandlades till enkammarriksdag 1971. 

Men ett överbefolkat parlament där somliga ledamöter inte gör många knop, är förstås inte önskvärt. Och överbefolkat tycks det vara. 

För stor riksdag, för många lata

Genom åren har till och med riksdagsledamöter själva föreslagit bantingskurer. 1996 skrev unge herr Fredrik Reinfeldt (M) i en motion att riksdagen skulle halveras, då det "skulle ställa större krav på varje enskild ledamot att ha en bättre helhetsuppfattning om politiken", påminde Aftonbladet.

Förre justitieministern Thomas Bodström (S) har kallat riksdagen "Sveriges mest omoderna arbetsplats", med ineffektiva arbetssätt och alldeles för många anonyma ansikten. 

Förre talmannen Thage G Peterson (S) sade det rakt ut: "Det finns många ledamöter som inte jobbar så mycket som de borde." 

Ett vanligt försvar för status quo är att riksdagen ska vara geografiskt representativ; då krävs det många ledamöter. Men det vore väl bättre med få, men aktiva ledamöter från en region än många som inte får så mycket uträttat. 

Bantad riksdag, högre status

Om medborgarna hade lite bättre hum om vilka som sitter i riksdagen i allmänhet, och från den egna landsändan i synnerhet, skulle ansvarsutkrävandet fungera bättre. Sådant är viktigt i en demokrati. Misstro och missnöje kan gro om medborgarna upplever att riksdagens makt över dem utövas av en grå, undanglidande massa. 

Om antalet ledamöter minskade skulle också konkurrensen om platserna öka. Det skulle höja statusen och locka de bästa. Samtidigt skulle det bli svårare för lata existenser att försvinna i mängden. I bästa fall skulle vi få ett bättre, mer vitalt klimat i riksdagen och dess utskott. 

Kostnaderna skulle förstås minska om antalet ledamöter blev färre. Vilket skulle kunna medföra att riksdagsledamöterna fick bättre stöd i form av politiska sekreterare och dylikt. 

Det har klagats på riksdagens storlek i decennier. Så varför görs ingenting? Av det enkla skälet att bara riksdagen kan banta riksdagen. De flesta ledamöter har ingen lust att avskaffa sig själva.

Men inget hindrar hugade väljare från att ta upp saken med sin riksdagledamot. Vem det nu kan vara. 

 

Läs också:

De broilers som styr Sverige behöver livserfarna kolleger

 

Fotnot: I spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Ledarsnack - ett åsiktsprogram från Expressen ledare. Denna gång med klanexperten Per Brinkemo.