”Gangsterromantik styr gängens advokater”. Så löd rubriken på en debattartikel av åklagaren Lisa dos Santos i Aftonbladet i oktober ifjol.
Där skrev hon om hur en begränsad skara brottmålsadvokater knutit stora delar av nätverksbrottsligheten till sig och att de gör reklam till ljudet av skottlossning. Hon varnade för att sådana advokater kan lockas att läcka information för att vara sina lönande klienter till lags.
Artikeln startade en intensiv debatt där dos Santos fick medhåll av många åklagare och poliser samt vissa advokater. Men från advokathåll spelades problemet också ned – Advokatsamfundet menade exempelvis att delar av debattartikeln var generaliserande.
Efter den här hösten måste man ge Lisa dos Santos helt rätt.
I september fälldes advokaten Edip Samuelsson av Advokatsamfundets disciplinnämnd för att vid två tillfällen ha förmedlat information från klienter som suttit häktade med restriktioner.
I oktober uppdagades det att en offentlig försvarare smugglat in brev till en gängmedlem som stod åtalad i ett stort knarkmål.
I november avslöjade DN:s Lasse Wierup att en brottmålsadvokat riskerar åtal för brott mot tystnadsplikten eftersom han misstänks ha läckt hemlig polisinformation och uppmanat personer att försöka påverka en mordutredning.
Advokatsamfundet måste bli bättre på att rensa ut gangsteradvokaterna ur kåren.
Lagstiftaren har gett advokater ett stort förtroende. Försvarare är i princip de enda utomstående som häktade personer har rätt att träffa. Samtalen får dessutom inte avlyssnas. Advokatsamfundet har därtill en fristående ställning gentemot staten.
Men om systemet ska ha legitimitet måste samfundet ta ansvar för självsaneringen. Den brister idag, Edip Samuelsson kom exempelvis undan med varning och böter för sina allvarliga regelbrott (en påföljd som har överklagats av justitiekanslern).
När Advokatsamfundet inte utesluter uppenbart olämpliga medlemmar blir det inte bara svårare för rättsväsendet att klara upp allvarliga brott. I förlängningen hotas också kårens privilegier och oberoende.
Uppsvinget för den organiserade brottsligheten kräver nytänkande hos Advokatsamfundet. Det är förstås bra att misstänka själva får välja försvarare. Men är det verkligen rimligt att en advokat återkommande företräder olika personer ur ett och samma kriminella nätverk? Riskerar inte lojaliteten då till slut att ligga hos gruppen snarare än hos individen?
Lagen borde också ändras så att advokater vid grova misstankar tillfälligt kan hindras att verka som försvarare. Den nuvarande ordningen – där advokater som uppmanat gängledare att leta efter poliskameror får ha fortsatt tillgång till hemlig information i andra ärenden – framstår som mer än naiv.
Framförallt måste Advokatsamfundet bli bättre på att rensa ut gangsteradvokaterna ur kåren. Då skulle dessutom alla skötsamma advokater slippa förknippas med rötäggen.