Förra året larmade Maria Wallin, som då var verksamhetsledare för det brottsförebyggande arbetet i Göteborgs stad, om att kommunanställda i utsatta områden tystades av sina chefer. Kommunstyrelsen gav därför en extern utredare i uppdrag att undersöka saken, och nu har rapporten kommit. Den talar välbehövligt klarspråk om en förtvivlad situation.
Efter intervjuer med ett 50-tal medarbetare skriver utredaren Anna Ekström:
”Information filtreras, ibland till urvattnad oigenkännlighet. Mellanchefer och chefer tystar och vill inte vara de som ger politikerna negativ information.”
I samband med att man ska fatta beslut om att omhänderta barn, neka bidrag eller vräka boende som inte sköter sig, händer det att personer berättar om sina kopplingar till IS eller kriminella nätverk – eller visar att de vet var den anställdes barn går i skola. Socialsekreterare tvingas i perioder bo på annan ort på grund av hot om att deras hem ska brinna och deras barn få påhälsning.
Men alla som hotas i jobbet känner inte att de får uppbackning från arbetsgivaren. De polisanmäler inte heller, av rädsla för repressalier från kriminella eller extremister.
Det leder till att kommunanställda inte vågar sköta sina jobb som de ska: Ingen agerar när kommunens lokaler används för att förvara vapen och droger. Socialsekreterare vågar inte ingripa i familjer med vissa efternamn – vilket betyder att barn inte får det stöd som de har rätt till. Lärare hoppar över sexualundervisningen, trots att det står i läroplanen.
Tyvärr har de anställda ofta goda anledningar till att vända bort blicken. Enligt rapporten finns det ”medarbetare som missbrukar sin anställning för egen eller annans vinning”. Infiltratörer, med andra ord.
Genom att ha infiltratörer utplacerade i kommunens förvaltning kan kriminella nätverk både sko sig, exempelvis genom att få felaktiga bidragsutbetalningar, och få tag i sekretessbelagd information. Det handlar både om personer som gör det frivilligt, för att tjäna en hacka eller av lojalitet, och om anställda som hotas och tvingas att hjälpa gängen.
För att stoppa nyrekryteringen till gängen har kommunens anställda en nyckelroll – det är de som ska fånga upp unga på glid och se till att de klarar skolan. De har att se till att alla som bor i områdena trivs och kan känna sig trygga. Det är till dem unga flickor som utsätts för hedersförtryck ska kunna vända sig för att få hjälp.
De måste känna samhällets orubbliga stöd i ryggen.
Därför är det oerhört allvarligt att det i rapporten också framkommer att ”de politiska nämnderna i olika verksamheter i staden tystar tjänstepersoner.”
Ska Göteborg slå sig fritt från de kriminella gängens grepp måste korruptionen rensas ut. Det arbetet måste börja i toppen, med politiker och chefer.
Göteborg är faktiskt inte Beirut.