Fuskbygget Jöken har till slut rasat

V-ledaren Nooshi Dadgostar kan tänka sig att fälla Stefan Löfven.
Foto: PELLE T NILSSON / SPA SPA | SWEDISH PRESS AGENCY
Januariavtalet var ett fuskbygge redan från början. (OBS! Byggnaden på bilden har inget att göra med dagens regeringskris).
Foto: JUSTIN TANG / AP THE CANADIAN PRESS

En regeringskris mitt i en pandemi och ett år före ordinarie val är verkligen inget att stå efter. Men bristerna i Januariavtalet gjorde dagens situation svår att undvika.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

När Vänsterpartiets 48-timmarsfrist löpte ut på torsdagsförmiddagen gick allt snabbt. 

Partiledaren Nooshi Dadgostar konstaterade att Stefan Löfven inte hade ändrat sig om friare hyressättning i nyproduktion och drog därmed undan Vänsterpartiets stöd för hans regering. 

Hotet blev skarpt när hon – till skillnad från i tisdags – meddelade att V kunde tänka sig att rösta för en misstroendeförklaring även om den initierats av Sverigedemokraterna.

SD agerade snabbt och lämnade redan vid lunchtid in ett sådant yrkande. Och innan klockan hade slagit två hade både Moderaterna och Kristdemokraterna meddelat att man tänker rösta med förslaget.

Därmed finns en majoritet i riksdagen för att fälla Stefan Löfven redan på måndag. Det är inte bara dålig tajmning med drygt ett år kvar till nästa val. Rent sakpolitiskt är tidpunkten också olycklig. 

Efter nära tre år med en svag och handlingsfattig regering riskerar den rödgröna regeringen att falla precis när välbehövliga reformer av arbetsrätt och hyresmarknad är på väg att genomföras. 

En eventuell M-KD-regering efter ett eventuellt extraval skulle heller inte hinna få mycket gjort innan det ordinarie valet i september 2022. Däremot skulle partierna få det tvivelaktiga nöjet att möta ett Socialdemokraterna i opposition i valrörelsen.

Men det är ändå lätt att förstå bevekelsegrunderna hos alla partier i denna oheliga konstellation.

Så länge politiker vägrar acceptera det nya politiska landskapet kommer Sverige att få fortsätta leva med svaga regeringar.

Vänsterpartiet deklarerade ju att man inte tänkte acceptera marknadshyror i någon form redan när man släppte fram Stefan Löfven 2019. Att Sverigedemokraterna vill fälla en regering som tillkommit enbart för att utestänga dem från inflytande är självklart. Och Moderaterna och Kristdemokraterna vågar uppenbarligen inte ta risken att utmålas som stödpartier åt Stefan Löfven.

Det var hyresfrågan som fick Jöken att rämna. Men rötterna till dagens regeringskris går egentligen tillbaka ända till 2010 när Sverigedemokraterna gjorde entré i riksdagen. Sedan dess har flera olika försök gjorts att regera Sverige frikopplat från de faktiska valresultaten.

I Decemberöverenskommelsen 2014 försökte de rödgröna och alliansen helt sonika att tänka bort Sverigedemokraternas mandat. I Januariavtalet 2019 kom S, MP, C och L i stället överens om att utestänga Vänsterpartiet från inflytande – trots att partiets röster krävdes för att Stefan Löfven skulle tillträda.

De båda försöken har nu misslyckats. Frågan är vad som kommer härnäst. 

I det korta loppet kommer vi troligen att få talmansrundor eller extra val. Men det grundläggande problemet kommer inte att lösas av att partierna sparkar tillbaka bollen till väljarna. 

Till höger har Moderaterna och Kristdemokraterna börjat anpassat sig till de politiska realiteterna genom närmandet till SD. På den nya vänsterkanten låtsas Annie Lööf däremot fortfarande som att det går att hålla både SD och Vänsterpartiet borta från inflytande.

Så länge politiker vägrar acceptera det nya politiska landskapet kommer Sverige att få fortsätta leva med svaga regeringar.